Att vara oönskat gravid, del 1.
”Mår du fortfarande illa?” .”Ja.”. ”Men vet du vad det beror på ännu”. ”Ja. Jag är typ med barn”.
Det fanns situationer då jag kände mig tvungen att berätta. Som för de som jag bor med, som hörde mig kräkas på morgonen och såg mig äta chips hela dagen. Och för min bästa vän, som jag skäms för att ha hemligheter för. Och efter många om och men även för min kille, även om det för mig verkligen inte var min första tanke.
När jag fick reda på att jag var gravid var abort en självklarhet för mig. Om man känner sig osäker på om man vill behålla barnet eller inte finns det många att vända sig till, till exempel erbjuds man på många abortkliniker ett frivilligt kuratorsamtal och uppföljning. Annars kan man vända sig till en ungdomsmottagning och snacka om valet, oavsett om man är kille eller tjej.
När jag fick reda på att jag var gravid, och egentligen redan innan, när jag började misstänka det, så kollade jag runt på tjejkraft om vad som skrivits om det. Och jag hittade ingenting. Så tomt. Så tyst. Så jävla ensamt. Så jag bestämde mig nu, såhär i efterhand, att skriva ett inlägg om det om vad jag hade velat veta när jag var rädd, orolig och kände mig tvingad att vara tyst om det fast det var allt jag tänkte på:
Om man bestämmer sig för att göra abort kan man göra det på flera olika kliniker men vara beredd på att det ibland finns kötid. Det finns flera olika sorters abort beroende på hur långt gående graviditeten är: innan vecka nio (cirka) rekommenderas man att göra en medicinsk abort. Det innebär att man tar en tablett som avbryter graviditeten två dagar innan man tar en tablett som driver ut det som finns i livmodern. Detta kan man välja att göra hemma eller på kliniken. Detta är den vanligaste formen av abort i Sverige.
Om man har varit gravid lite längre så rekommenderas man att göra en kirurgisk abort vilket innebär att man gör en skrapning. Abort är tillåtet relativt långt in i graviditeten men blir ovanligare ju längre in i graviditeten man kommer. När man vänder sig till ett sjukhus eller abortklinik så finns det alltid möjlighet att prata med barnmorskorna och få mer information där- när jag gjorde min abort kunde jag till exempel ingenting! Ingen av mina vänner hade gått igenom det och jag hade inte heller särskilt stor lust att prata med allt och alla om det. Ändå fick jag mycket bra hjälp och stöd från sjukvården och kände mig helt trygg när det väl var dags.
Om ni vill läsa mer kan ni vända er till er ungdomsmottagning eller till exempel kolla HÄR och HÄR.
När jag satt i min säng och tittade på det där jävla graviditetstestet så ringde jag till vårdguiden och sa ”Jag har fått reda på att jag är gravid, Jag vill inte vara det. Vad ska jag göra?” och kvinnan som svarade i telefon hjälpte mig, och det som gjorde mig så trygg var att det var uppenbart att jag inte var den första som sagt så. Att jag inte var den första som var rädd och skrattade av nervositet. Att det fanns en rutin för detta. Sedan skickade hon numret till de sjukhus som ligger närmast mig och sedan ringde jag och bokade tid.
Så, om du tänkt eller reflekterat kring abort, även om du är gravid eller inte. Glöm inte att det inte är någonting som bara borde diskuteras bakom stängda dörrar. Var inte rädd för att söka upp information eller prata med någon om det!