När man går sönder
”Ibland går man liksom bara sönder. Det finns inget som direkt kan göra det bättre- man läker av sig själv. Men det finns mycket, jävligt mycket som kan göra det sämre”
Min vän ligger bredvid mig i sängen och vill inget annat än sova. Hen stryker sina fingrar över ögonen som om hen är nyvaken och verkar inte märka att jag mår dåligt. ”Men du var ju glad för fem minuter sedan, vad menar du har hänt sedan dess?!”
Idén om att man altid ser vad som pågår inom en annan människa är en av de mest förädiska som finns. Som att man blir röd i huvudet så fort man blir arg och som om man gråter så fort man blir sårad. På många människor syns det inte när något går fel i maskineriet och jag är tydligen en av dem. När min vän med irriterad röst säger att det inte kan finnas någonting hemskt som kan explodera inom mig så snabbt tvivlar hen inte bara på mig, utan på de flesta.
Jag mådde skit och allt jag behövde var en kram eller ett gott ord, det jag fick var ett bryskt godnatt och vi ses i morgon. ”Prata med mig” sa jag, ”jag mår dåligt håll mig sällskap”. ”I morgon” fick jag som svar och det var då jag var tvungen att förklara att vad fan det än är som hjälper när man är nere så är det i vartfall inte ett jävla imorgon. Din mamma är ett imorgon.
Det som funkar för mig när något hemskt händer är inte att prata om det. Jag är inte en pratare. Det som hjälper är att skriva dagbok, att känna att någon är hos mig utan att tvinga mig att förklara något. Att någon sitter bredvid mig eller berättar något i förtroende. Om min kompis är där brukar jag be om en hemlighet- en ofarlig en kanske, men fortfarande någonting ingen annan vet. Om jag är ensam gör jag något som gör mig glad eller går på en promenad.
Det jag vill komma fram till är att det inte alltid märks på en att man mår dåligt, och att man då ibland måste säga det. Att man ska inse att man är sårbar och inte omge sig med människor som skadar en. Men framförallt att man FÅR må dåligt, och man aldrig ska skämmas för det. Men samtidigt som det är viktigt att ta sig själv på allvar lika viktigt är det att våga bli glad igen, att inte fastna i negativa tankar och att släppa saker och låta dem gå. Och framförallt inse att ingen kan hela dig utom du själv. Och att den förmågan är en av de du kommer njuta mest av under hela ditt liv!