När någon flyttar hemifrån

Min lilla lillasyster har ganska precis flyttat hemifrån för första gången, hon flyttade ända till Irland (det är lite av en tradition vid det här laget i min familj, att flytta till Irland alltså). Hon skrev på sin blogg att hon känner sig som en fejk-vuxen, fast ändå på riktigt. Men jag vet inte om man någonsin känner sig helt ”vuxen”, det är någon sorts bild man har, någon typ av transcendent mogenhet som jag aldrig tror riktigt inträffar. I alla fall inte slutgiltigt, jag kände mig mer mogen när jag var tonåring…

Det värsta med att bli vuxen är att alla valen åtminstone tredubblas. Att välja gymnasium kändes ungefär som att välja resten av livet, tro mig det ordnar sig ändå, däremot blir det aldrig lättare. Att välja. och man måste välja så mycket. Hela tiden. Bostad och jobb och elbolag och jag vet inte vad. Nu kanske det känns ganska irrelevant vilket elbolag man väljer, men poängen är att man måste välja. Inte bara så att man måste välja om man vill ha el, det finns bestämmelser här, du MÅSTE välja.

Men vet ni vad det bästa med att bli vuxen är? Att kunna välja. Kanske inte alltid alla de där stora valen, som ändå kan kännas bra efter man väl valt, men alla små valen. Såna där småsaker som när man ska äta middag, och ur vilken tallrik, och på vilket sätt. Sånt där som man bara blir tvingad till när man är liten. Alla de där småvalen som gör att man känner att man är stor liksom, att man har någon typ av kontroll.