När smärtan kommer fram igen
Detta är en läsartext från en av våra otroligt starka läsare som valt att dela med sig av lite visdomsord, vad tycker ni? Stay at Peace?
Tårar rinner ner för mitt ansikte. Det känns som om jag knappt har kommit någonstans i mitt liv.
En halvårs depression som kostade mig ett år och som gjorde så att jag bara vill byta jobb.
Jag har verkligen ställt till det och det känns som om det aldrig kommer att bli bra. Mitt första jobb kommer att kosta mig många arbetsmöjligheter!
Samtidigt kämpar jag på i ett hem där jag knappt får något stöd.
Jag vet att jag inte är ett barn längre men alla vi människor förtjänar något stöd.
Jag älskar min familj men jag får gång på gång svar tom med ens familj kan svika en.
Men jag tänker inte tjata på min mamma om att hon ska bli en bättre mamma eller bråka med min syster om att hon ska bry sig mer om mig.
Utan jag tänker ”stay at peace” för man vet aldrig, när som helst kan någon försvinna och jag vill inte leva frågan: Varför tjafsade jag så mycket?
Det finns varken tid eller energi till det.
