Näthat

Näthat, någon? Evie har skrivit en text om något många upplevt och som äntligen uppmärksammats. Intresserade av att veta mer? HÄR hittar ni hela uppdrag gransknings program:

Har ni sett uppdrag granskning? Om näthatet riktat mot kvinnor? Det är kvinna efter kvinna som läser upp fruktansvärda meddelanden de fått. Hot om våldtäkt, mord, sen skällsord efter skällsord.

Det var två killar som berättade om trailern för mig, jag hade missat hela grejen. De introducerade det ungefär med ”Man förlorar ju hopp för mänskligheten” och ”Det är ju helt oförståeligt att någon kan skriva sånt, vad är det som krävs?!”

Inte särskilt mycket faktiskt. Jag jobbade ett tag i Stockholms krogvärld som uthyrd black jack dealer på diverse hak. Jag har blivit kallad fler skällsord än jag trodde fanns, fitta på fler språk än jag trodde jag kunde. En kväll när en kille bestämde sig för att han hatade mig extra mycket lyckades han piska upp stämningen tills 20 killar stod runt mitt bord och skrek ”hora”, ”fan vad du är äcklig”, ”du är så jävla dum i huvudet”.

En tjej som jobbade för samma företag sa att hon inte förstod att jag vågade åka tunnelbana hem från jobbet, att jag inte var rädd att någon spelare skulle komma och klå upp mig. Och retrospektivt kanske jag kan tycka att jag borde varit rädd. Men allt jag kände var förakt.

Förakt för dessa män att de är så fasanasfullt små och rädda att de exploderar av hat så fort en kvinna har en position av relativ makt. Att kvinnor vågar prata, vågar finnas, vågar vara bättre.

För grejen är den… trots att jag jobbade på ett skitjobb, trots att jag hade killar som skrek att jag var en jävla hora och gjorde allt, precis allt för att skrämma och trycka ner mig, så hade jag makten. De stod där och förnedrade mig, och allt jag tänkte var ”ni är så jävla korkade, ni kan gott gå härifrån 3000 spänn fattiga.”

Alla minnen av förolämpningar är suddiga, det jag minns starkast är när en av killarna som försökte få mig att känna mig som alla minst kom tillbaka min sista natt som dealer. ”Du gillar mig inte, va? Är det för att jag alltid vinner, va?” pyste han.

Jag bara log. Och sen spelade jag av honom alla pengar han hade på sig.

Det är kanske en kall tröst, och är man lite smartare än jag kanske man bör vara lite räddare och inte provocera uppenbarligen labila främmande män bara för att de är idioter. Och jag vet att det är svårt att låta sånt bara rinna av. Grejen är, alla dessa skällsord, alla dess nedlåtande, nedtryckande förolämpningar har ingenting med mig att
göra. De har ingenting med oss tjejer att göra. Det enda dereflekterar är hur oerhört små och patetiska dessa män är.

Jag tror nästan det är svårare att få anonyma meddelanden på nätet, eftersom de tränger in i ens privata sfär, in på livet. Och jag kunde lämna alla förnedringar kvar på jobbet. Gå därifrån och lämna det bakom mig.

Åter till Uppdrag granskning, det finns det del av programmet när journalisterna söker upp killar som förnedrat två tjejer på facebook. Om det inte framstått med glasklar tydlighet hur jävla ryggradslösa och patetiska de killarna är innan dess, så lär det vid den punkten inte finnas några tvivel kvar.

Och mest av allt blir jag så jävla stolt över att Julia vågar ställa upp på det här och tala så ärligt om det som hon utsatts för. Det är helt fantastiskt, hon förtjänar verkligen all respekt i världen!