Nattens månsken får oss att känna oss dumma i dagsljuset

Till en början fann jag honom intressant och charmerande. Men när solen gått ned och månen intagit sin plats på himlen sjönk han sakterligen i mina ögon…

Han visade sig vara någon annan. Någon annan som är långt ifrån min värld, min filosofi.

Kan inte säga att jag blev ledsen, men besviken. Besviken på att han ”var tvungen att vara den där andra” än jag hoppats på.

//Sandra

Ibland känns det omöjligt att finna någon som delar samma livsfilosofi som än själv. Hur kan det vara så svårt? Är det lite av livets gåta tro? Men jag tror ändå att det är nyfikenheten och hoppet som får än att fortsätta resan genom livets alla möten.