Om att inte dricka
Hej på er!
Evie skrev häromdagen om stigmat som kommer med att vara den som inte dricker i ett gäng. Jag kände igen mig från min tonårstid då jag var väldigt mycket emot att dricka. Jag hade helt enkelt ingen lust. Jag hade ju kul ändå tänkte jag. Det är först i efterhand som jag har förstått att det ju var ett ganska ballt ställningstagande som jag tog eftersom det betydde att jag stod emot ett enormt gruppstyck. Jag hade i och för sig mina bästa vänner som inte heller hade någon lust att dricka eller droga i den åldern.
Vi tänkte just så som Evie skriver att det var väl inget som vi behövde hålla på med så unga som vi var. Detta var i högstadiet. Jag vet att det finns de som börjar dricka redan innan dess. Det tycker jag är synd. Däremot så dömer jag ingen för att man är nyfiken. Det vore fel av mig eftersom jag också tillslut föll för den nyfikenheten och kanske tyvärr även för grupptrycket. Jag är idag inte emot att ta ett glas vin om jag känner för det- jag har lärt mig mina gränser och gillar inte att bli för full. Det betyder ju att jag helt tappar kontrollen vilket betyder att jag inte kan försvara mig ifall någon skulle vilja utnyttja situationen. Den tanken skrämmer mig idag mycket mer än den gjorde förr. Jag tror att jag värdesätter mig själv för mycket helt enkelt. Däremot tycker jag inte heller att man bör stigmatisera de som dricker då och då. Det behöver inte vara något dumt med det. Om man vet sina gränser. Lika lite som att det behöver vara något konstigt med att man bestämt sig för att det inte är något för en själv. Vi bör respektera varandras val i så lång utsträckning som möjligt anser jag.
Men såhär är det. Det finns vissa människor som inte bör dricka alls. Punkt. De som blir aggressiva, missköter sitt liv på grund av att de dricker för mycket, negligerar sina barn på grund av att de hellre tar en drink istället för att ta hand om sina barn och liknande. Där handlar det inte längre om att ta ett glas eller två för att det smakar bra till fredagsmiddagen man lagat utan där handlar det om ett missbruk. Alla sorter av missbruk bör tas på allvar och varje människa som hamnar i missbruk bör få hjälp. När jag skriver detta inser jag än mer hur svårt ämnet alkohol faktiskt är. Det finns liksom ingen gyllene regel angående alkohol som passar in på alla människor förutom den att ingen mår bra av att dricka för mycket. Det gäller alla. Och det där med att inte kunna dansa om man inte har druckit måste väl ändå vara bland det löjligaste jag hört. Vill jag dansa så gör jag det- inte fasen ska någon försöka lura i mig att jag måste dricka alkohol först. Vem tror att Michael Jackson alltid var full? Nej jag tror inte det. Och han kunde dansa den killen!
