Om att sluta
Det här är en text om att sluta, om att lägga av med det som är skadligt för en själv och för omgivningen. Det kan handla om att sluta självskada, om att sluta röka, sluta slåss eller någonting helt annat. Strategierna är ofta snarlika och vi kan alla lära någonting av varandras kamp för en bättre tillvaro.
När jag var sexton år kämpade jag med att lägga av. Jag hade bestämt mig för att jag var tvungen att sluta självskada. Situationen jag befann mig i hade blivit helt ohållbar och jag insåg att om jag ville överleva och om jag någonsin ville bli vuxen så var det dags att hitta andra sätt att hantera ångest och stress på. I den här texten kommer jag att lista saker som jag lärde mig under tiden som jag kämpade och tips på strategier som funkade för mig.
En viktig grej jag kom på efter ett tag var att det var okej att sörja det som jag förlorade när jag slutade självskada. För visst fanns det fördelar med beteendet som jag tog till. Jag förlorade:
- En enkel smitväg att ta till när jag ville slippa göra någonting som kändes jobbigt (som att gå till skolan, ringa ett jobbigt telefonsamtal, eller ta ett viktigt beslut)
- Tröst, nästan varje gång jag skadade mig själv blev jag tröstad av någon, på ett eller annat sätt. Det kunde vara en kram, några vänliga, uppmuntrande ord, ett förtroligt samtal eller bara att bli omplåstrad.
- Stresslättnad, när jag skadade mig själv var det som att jag gav mig själv en paus. Jag gick iväg för mig själv till någon avskild och lugn plats och gjorde någonting som hade som bieffekt att frisätta en massa lugnande hormoner i kroppen.
Att erkänna att dessa fördelar fanns, tydligt formulera dem och att tillåta mig att känna sorg över att de skulle försvinna när jag slutade var viktigt för mig. När jag väl var medveten om dessa fördelar kunde jag också aktivt börja leta efter andra sätt att tillfredsställa mitt behov av smitvägar, tröst och stresslättnad.
En annan sjukt viktig sak som jag blev tvungen att lära mig var att be om hjälp. Det kan låta som en rätt basic sak att be om hjälp, men för mig var det hur läskigt som helst. Efter ett tag insåg jag dock att många av mina vänner och anhöriga verkade känna sig tacksamma och behövda när jag bad om hjälp, speciellt om det var någonting enkelt och begripligt jag bad om. När du ber en vän om någonting visar du hen att du litar på och behöver hen och gör det samtidigt lättare för din vän att våga be dig om hjälp en annan gång.
Om det beteende man vill sluta med är en strategi för att reglera stress och ångest så är det viktigt att börja kartlägga sin vardag och hitta de situationer som utlöser stressen. Alla dessa situationer går kanske inte att undvika, men när du vet vilka de stressfyllda situationerna är kan du försöka att lägga in någon slags paus före och efter en sådan grej. Hitta det som hjälper just dig att slappna av och komma i balans. För mig kunde det vara att läsa några sidor ur min favoritbok, ta en lång varm dusch, få eller ge någon massage, eller att bara sitta ner en stund med en vän och dricka en kopp kaffe eller varm choklad. Det kan vara bra att ha några olika sådana grejer som hjälper en att stressa av, så att det alltid finns minst en som är möjlig att ta till när det behövs. Upplys gärna de i din närhet som är med när du ska göra stressiga saker om att du visserligen kan göra den där grejen som ger ett stresspåslag men att du kommer att behöva vila en stund efteråt för att bli dig själv igen. Och kom ihåg att det inte är fel eller fånigt att bli superstressad av småsaker. För min stressade hjärna var det tillexempel ren tortyr att gå in i butiker med lysrörsbelysning eller att höra droppandet från en kran eller ett stuprör under längre perioder. Jag kunde helt enkelt inte filtrera bort oviktiga intryck utan allt gick rakt in, helt osorterat, i en själ där det redan var kaos.
Har du en egen historia om att sluta, eller har du bra tips på sätt att slappna av? Dela gärna med dig till oss på TjejKraft!