Oskulden
Jag tänker alltid att jag har förlorat min oskuld två gången. Jag vet att det inte är så men det kändes så i tonåren. Första gången var när jag precis hade fyllt 14 år. Det var med den snyggaste killen i 9:an, som då var två år äldre än mig.
Jag var kär och tänkte att det skulle bli fint. Han var tydligen mest i behov av att bli av med sin oskuld… Vi var hemma hos honom och jag minns hur vi klädde av oss kläderna, oromantiskt la oss ner i soffan och började. Jag kände ingenting. INGENTING. Efter allt prat om hur ont det ska göra första gången och att man ofta blöder, så förstod jag inget.
Jag cyklade hem från killen på kvällen, kände efter hur det kändes där nere, men tyckte inget speciellt. Sen ringde jag mina kompisar och berättade. De ville veta allt men jag kunde inte så mycket säga… Jag hade ju inte känt någonting.
En vecka efter gjorde killen slut med mig. Jag blev ledsen och höll mig i två år innan jag ville ha sex igen. Under de två åren trodde många killar att de skulle få ha sex med mig, eftersom jag inte var oskuld längre. Jag märkte hur jag blev väldigt populär, men kom ihåg hur det hade gått med killen jag faktiskt låg med.
När jag, efter två år, ”förlorade oskulden igen” var det med en kille jag varit kär i länge, och han i mig. Vi tog det försiktigt och hade väldigt mysigt tillsammans. Denna gång gick jag igenom smärtan och blodet, men det var ok, för jag kände mig bekväm med killen. Och det var lite skönt att få känns det som andra hade känt.