Otrohet
Underbara Michaela Froni skrev om otrohet igår. Enligt henne finns det två typer av otrohet: fysisk och psykisk. Alla är vi väl överrens om vad fysisk otrohet är och att det är fel. Det är när den ena tar det där steget och sviker sin partner och rör, smeker, kysser eller ligger med någon annan. Men är man otrogen bara genom att vilja vara med någon annan? När man fantiserar, längtar och drömmer om någon annan? När man inte tar det där steget och ligger – men håller om den där personen man drömmer om lite längre än vad som är normalt när man kramas hejdå. När det är den sista man tänker på innan man somnar. När man hellre vill vara med den än med sin partner. Finns det något som heter psykisk otrohet? Och i så fall, är den värre än fysisk otrohet?
Om vi nu säger att det är så, att man kan vara psykiskt otrogen, vet jag inte riktigt vilken sort jag tycker är värst. Om min partner skulle vara fysiskt otrogen mot mig skulle jag inte kunna gå vidare. Jag skulle aldrig kunna lita på honom igen. Men psykisk otrohet…. På något sätt känns det tyngre. Då är det inte bara lust – utan känslor. Kanske till och med kärlek. Kan man gå vidare ihop om den andres hjärta finns någon annanstans?
Vad tycker ni?
