Panikångest del 2
När jag fick panikångest första gången trodde jag att jag höll på att förlora förståndet. Ett tag trodde jag, på riktigt, att jag blivit galen. Mentalt sjuk. Efter första attacken, på bussen som jag berättade om igår, blev jag hemma i ca 2 månader. Jag sjukskrev mig från mina jobb och låg och stirrade in i väggen. Allt kändes så meningslöst. Som ett stort svart hål. Jag såg ingen mening i någonting. Varför ska man leva? Vad är poängen? Varför ska man jobba/plugga? Allt kommer ju ändå att ta slut någon gång.
Jag klarade nästan inte av att umgås med någon under den här period eftersom jag kände mig rastlös, nervös och rädd hela tiden. Jag var rädd för att förlora kontrollen över min egen kropp igen, sluta andas och kanske dö, bara så där. Eller freaka ur och säga något dumt. Bli galen. Det fanns bara en kompis jag kunde umgås med. Han var ett jättestort stöd eftersom han haft mycket ångest själv tidigare och förstod precis vad jag behövde; bara någon som fanns där.
Jag fick ett par ångestattacker till. En var så kraftig att vi åkte in till sjukhuset. De kunde förstås inte göra något annat än att låta mig ligga ner och vila en stund, fokusera på att andas. De undrade om jag ville ha antidepressiva. Det ville jag inte. De frågade inte om jag ville ha någon remiss till psykolog eller liknande. Jag tänkte inte på det då, men nu så här i efterhand tänker jag: varför gjorde de det? Varför skickade de inte mig vidare till någon som var bra på det här med ångest?
Så småningom började jag må bättre. Jag vet egentligen inte exakt vad det var som fick allt att vända. (Det var inte förrän flera år senare som jag började gå i terapi.) Men jag minns att livet sakteliga började kännas okej igen. Ja, till och med mer än okej.
Min poäng med att berätta min historia är; DET BLIR BÄTTRE. Det låter väldigt enkelt att säga det så här, det är inte enkelt, jag vet. Men det blir bättre. Med rätt stöd och hjälp (medicin kan säkert vara till stor hjälp för många, även då jag personligen valde att inte testa) blir det bra. Ja, det kan till och med bli mer än bra. Det kan bli skitbra.
Vill du läsa mer om panikångest och/eller ångest?
HÄR kan du läsa mer om panikångest. Hemsidan drivs av Ann-Sofie som led av panikångest i många år och delar med sig av sina erfarenheter. På sidan kan man hitta fakta, tips och råd.
HÄR på tjejjouren.se kan du läsa om panikångest, ångest, antidepressiva läkemedel, självskadebeteende och självmordstankar.