Pappa, jag vill göra slut med dig.
Vår bloggerska Matilda har skrivit ett inlägg om hur det är att göra slut. Men inte med en partner eller en vän, utan med en förälder. För hur är det egentligen? Måste man acceptera sina föräldrars val bara för att man är deras barn?
Bara för att man är släkt med någon behöver man inte tycka om varandra. Det är en ganska svår sak att erkänna, att man inte gillar någon i ens familj. Kanske för att man önskar att ens familj skulle vara stor, hel och kärleksfull och för att det är så det ”ska” vara. Precis som man gör slut med pojk- och flickvänner eller kompisar som gör en ledsen kan man faktiskt göra slut med en familjemedlem. Nyligen förlorade jag den sista gnuttan hopp om att få en fin relation till min pappa och bestämde mig för att göra slut.
Jag avskyr egentligen det ordet och har alltid haft svårt för avsked. Men slut kan också betyda slutet på år av smärta, besvikelse och obesvarad längtan. Tre saker som är tunga att bära helt själv. Tre saker som är jävligt oschysst att få någon annan att känna. Jag mår väldigt bra av att ha bestämt mig för att bestämma över mitt egna liv men jag är ändå ledsen. Det är sorgligt att inse att jag och min pappa, som jag ju ändå älskar, inte kunde få det så bra som jag hoppats på ända sedan jag var en liten tjej. Men det är okej att känna! Det visar bara att jag har hjärtat på det rätta stället och ledsamhet är aldrig en farlig känsla. Gråt, skrik och känn efter! Bestäm själv hur du vill att ditt liv ska se ut och kom ihåg – du behöver aldrig acceptera att någon behandlar dig på ett sätt du inte får en bra känsla av. Relationer ska föda, inte döda, energi.
