Preventivmedel
Amanda tvingade vår fina gästbloggare Emilie att författa en text om sina första upplevelser med preventivmedel, och resultatet blev ett inlägg om hur viktigt det är att vara förberedd, men också att kunna prata om sina upplevelser och tankar. Vad tycker ni?
Jag blev ombedd att skriva en text om preventivmedel av Amanda här på tjejkraft och sa att jag självklart kunde ställa upp. Jag tycker preventivmedel är ett viktigt ämne men som tyvärr nästan alltid ger en obekväm känsla av inkräktad integritet. Problemet med att prata om preventivmedel, för mig, är att man oundvikligen kommer in på den andres eller ens eget sexliv. Att pratar om preventivmedel är samma sak som att erkänna att man själv har sex, eller tvingas erkänna för sig själv något man egentligen redan vet, att den andre personen också har det.
När jag skulle skaffa mina p-piller var det min mormor som följde med mig till ungdomsmottagningen. Jag minns inte hur eller varför det blev hon, men min mamma var inget alternativ och min pojkvän bodde för långt bort och att gå själv hade inte känts bra. Att gå dit var oerhört pinsamt, trotts alla besök av ungdomsmottagningen via skolan där de ständigt pratat om att det är okej att ha sex och att det är ansvarsfullt att använda preventivmedel, ändå kändes det som att det aldrig riktigt rörde en och oftast fnissa man bort det. Till slut satt jag i alla fall där, med min mormor sidan om mig. Mormor hade varit väldigt hjälpsam, hon hade inte försökt med de vanliga ”SAMTALET” och hon sa faktiskt inte så mycket utan det kändes självklart för henne att hon skulle vara där. När vi sitter där i det tysta väntrummet säger hon plötsligt: ”Har du tvättat dig där nere? Ibland vill dom titta.” Det hade känts obekvämt redan innan men nu gick gränsen, jag ville bara springa där ifrån. Jag hade läst om att de ibland gjorde en gyn-undersökning men jag hade liksom aldrig tänkt på det, och att min mormor påpeka att jag hade något ”där nere” kändes extremt jobbigt. De gjorde aldrig någon gyn-undersökning och nu i efterhand småskrattar jag lite när jag tänker på det, det är väl klart att min mormor vet att jag har något ”där nere”, ALLA har något! Men i detta ögonblick förvandlades min ”framstjärt”, där dess syfte nu längre inte endast var för att kunna kissa utan nu även för sex. Detta steg togs framför min mormor, som jag själv inte ens kan tänka i dessa sammanhang, där jag behövde erkänna för henne att jag kommer att ha sex.
Oavsett vem man har samtalet med, om det är mamma, ”sex- och samlevnadslärare” eller kompisar tvingas man att avslöja något om sig själv. Då jag har pojkvän sen flera år tillbaka känner jag att jag inte kan prata om sex ”objektivt” utan att alla drar referensen till mig och min sambo. Där med ger jag personer en inblick i vårt förhållande de aldrig har bett om, som de kanske helst hade varit utan. Jag tror de flesta av oss någon gång antingen kommit på våra föräldrar eller hört de prata om sig själva som ”sexuella varelser, med drifter”. Och jag minns i alla fall chocken som kom med de orden, även fast jag egentligen alltid har vetat om det. Jag önskar att det i stället fanns ett sätt att prata om det ”objektiva-sexet”, det som inte handlar om vad jag gör med min pojkvän, eller ännu mindre vad släkt och vänner gör med sina. Måste det verkligen alltid handla om ens eget sexliv när man pratar om sex och preventivmedel eller kan man finna något sätt att prata om det mer distanserat. Preventivmedel är visserligen något av det mest privata man kan prata om i och med dess koppling till just sex. Men om det fanns ett sätt att prata om det ”objektiva-sexet” tror i alla fall jag att det hade varit lättare för många att be om preventivmedel och även lättare att prata om sexrelaterade ämnen utan att behöva skämmas.
