Saknad
Jag har tänkt på en grej.. Att sakna. Det finns så mycket i det ordet egentligen.
Jag ser det som något positivt men som kan vara riktigt, riktigt sunkigt.
Att känna saknad är en välsignelse på många sätt. Att känna att man hade något som var så värdefullt att det är värd att saknas. Sedan behöver det inte betyda att man inte har kvar det, en kanske bara inte har det/har personen hos sig just nu, för ögonblicket.
Saknad kan vara otroligt intensivt, eller bara en ständig liten känsla som vägar försvinna.
Det berikar livet, gör så att livet känns levande. Tänk om en inte kände saknad? Om man inte kunde längta? För det tycker jag också, många gånger, ingår i det ordet. Längta till det/den man saknar. Och att längta, det tycker jag är fint.
Jag saknar min bästa vän något utomjordiskt mycket just nu. Vi kommer ses om 10 dagar, men det känns fortfarande i hela min kropp hur saknaden äter mig lite inifrån. Vi brukar säga att vi ska försöka ”förnjuta” lite, att man ska försöka njuta lite av att sakna varandra, att vi snart ses, att det inte är så långt kvar tills vi får krama om varande igen. Det är också fint, tycker jag.
För det är värdefullt, att kunna få unna sig att njuta av saknaden, att kunna få känna hur livet strömmar genom sina ådror och hur hjärtat pumpar av längtan!
För tänk hur tomt livet hade varit, utan ögonblicken då man faktiskt möts igen, då man känner att all längtan och saknad får försvinna lite ut i rymden och den härliga känslan av att vara i nuet och känna in kärleken på nära håll igen får fylla en från topp till tå! Om 10 dagar är det min tur att känna så.
Vad längtar du till? Skolans rutiner eller semestern som snart komma skall? Jag tycker om att längta efter sömn, för det är så himla skönt att sova! 🙂
