Självmord & Sorg

När jag var femton år begick min mormors man självmord. Jag minns att jag var ute med några kompisar, lite berusad på Carros mammas vodka som vi stulit ur förrådet, det var mörkt och kallt. September. Min lillebror ringde mig och berättade, han undrade när jag skulle komma hem. Jag minns att jag satte mig ner på trottoaren och bara grät. Jag hade aldrig kommit i kontakt med självmord tidigare, det existerade knappt i min begreppsvärld, och nu fanns det bara där. Det var fakta. Det var på riktigt. Jag hade inte riktigt någon relation att tala om med honom, men eftersom jag alltid stått min mormor väldigt nära upplevde jag just mormors sorg som den allra svåraste och nästan mest outhärdliga. Jag sörjde att mormor sörjde, kan man säga.

Självmord är något som kan vara svårt att förhålla sig till för de som blir kvar. Det kan finnas väldigt många känslor som kanske inte riktigt uppenbarar sig på samma sätt då någon dör av sjukdom eller hög ålder. Kanske känner man ilska, hur kunde han/hon? Eller skuldkänslor, varför såg jag inte? Varför förstod jag inte hur han/hon mådde? Varför ingrep jag inte? Till Tjejzonen kan du självklart vända dig om du känner att du behöver prata, men det finns också en förening som är speciellt inriktad på att stötta unga som kommit i kontakt med självmord.

Föreningen Unga i sorg är till för unga personer som förlorat en nära vän eller familjemedlem i självmord. Där kan man bland annat få en stödperson som man kan prata med, via nätet eller över en fika, och hitta information om självmord. Har du någon närstående som tagit sitt liv och skulle vilja ha en stödperson att prata med? Kika in HÄR.