Självskadebeteende
Många som vänder sig till Tjejzonen har problem med sitt självskadebeteende. När ångesten blir för stor använder de elaka, vassa eller brännheta föremål som de gör illa sig själva med. Jag har aldrig skadat mig själv på det sättet men har mött många tjejer på chatten och har flera i min omgivning som gjort det.
Idag vill jag skriva om en annan typ av självskadebeteende. Det ska handla om olycklig och obesvarad kärlek. Ni vet, när man tycker om någon så mycket att man bara vill ta tag i honom och kyssas? Eller när det kliar i fingrarna så mycket att man måste sätta sig på händerna, så att man inte av ren impuls sträcker ut dem och smeker honom över kinden. De där känslorna är så otroligt vackra! Det är då man vet att man lever, när hela kroppen pulserar av värme och kärlek och det finns en varm liten boll i magen.
Men ibland passar det inte så bra att känna allt det där. Kanske är han upptagen, eller så är det din bästa kompis, eller så är han helt ointresserad. Finns det något som gör ondare än att säga jag tycker om dig och inte få höra samma små ord tillbaka? Och när det inte passar att känna något, är det inte då man känner det som mest? Då det blir helt okontrollerbart och man bara inte fattar hur fan man ska kunna överleva en endaste dag till! Och när alla känslorna eskalerar finns det egentligen bara en sak att göra – walk away. Vända ryggen till den som inte fattar hur grym man är, gå hem och slicka såren, ta en paus, läka och tillslut bli hel igen. Det är här självskadebeteendet kommer in.
När man borde göra allt det där, men inte gör det. För man vill ju vara med den som man tycker om! Det gör ju inget att han får en att känna sig liten, usel och oälskbar – för så länge man får vara med honom spelar allt det onda inte så stor roll. Så länge man bara får skratta ihop, dela på en kexchoklad och kanske ta en prommenad så är det ju ingen fara. Förutom att hjärtat trillar sönder, bit för bit. När man går ut och dansar ihop, och ser på hur alla tittar på just din person (som ju faktiskt inte är din person) och hur han flirtar tillbaka. När man står i ett hörn, helt själv, och ser hur han kysser någon annan. När man står precis där och bara vill skrika HALLÅ, JAG DÅÅ?? men han inte ens tittar på en. När man trots det går med på att mötas dagen efter på ett café och tyst sitter och lyssnar på hans fantastiska sexeskapader. När man bara borde resa sig upp och gå, åka hem och ta hand om sig själv, men man sitter kvar och tänker att det gör inget att det gör ont, jag får ju vara med honom. Det är liksom bättre än ingenting.
När man gör allt det där och alla andra saker man gör fast det gör ont. När man kompromissar på sig själv och låter någon annan inte bara krossa ens hjärta, utan slita sönder det i småbitar, men trots det inte väljer att gå därifrån och ta hand om sig själv. Då skadar man sig själv.
Just gonna stand there and watch me burn, but that’s all right because I like the way it hurts.