Sjung om studentens lyckliga dagar
Om 90 dagar springer min syster ut från sin gymnasieskola med vit klänning (eller, kanske väljer hon en ljust aprikosfärgad bara för att inte vara precis som alla andra), vit mössa och ett stort leende på läpparna. Framför henne ligger det första sommarlovet sedan lekis, då hon inte behöver gå tillbaka till skolan i höst och hon är fri. Fri från läxor, lärare, måsten och scheman. Hon kan göra vad tusan hon vill. Eller?
När hon vände blicken mot mig och bad mig bestämma vad hon ska göra i framtiden, eftersom hon själv inte har någon som helst aning, påminde hon mig om vilken ångest jag själv hade dagen efter studenten när jag vaknade upp till min nya vardag utan jobb eller pengar eller måsten.
Jag förväntade mig att jag skulle fyllas av en frihetskänsla och att hela världen skulle ligga framför mina fötter. Jag hade bra betyg, jag tyckte själv att jag var en trevlig och en sympatisk människa och att någon ju borde vilja anställa mig. När livet inte blev som jag hade föreställt mig (hur många ser sig själva stå och packa bröd klockan fem på morgonen och servera otrevliga och elaka kunder kaffe i nio timmar efter det?) kände jag mig otroligt misslyckad. Det var ju inte såhär det skulle bli! Precis när jag skulle bli fri kände jag mig mer fast än någonsin tidigare.
Sanningen är att det inte är förens nu som jag verkligen känner mig fri. Jag har äntligen den fantastiska förmånen att både få plugga och jobba med något som jag verkligen älskar. Det är inte alla som känner sig fria av det, men jag gör det. Det jag vill komma fram till är att jag (liksom Annika Marklund) önskar att någon hade berättat för mig att det inte är så lätt att bli vuxen över en natt och att de första åren efter gymnasiet inte är superenkla. Det är få som halkar in på sitt drömjobb det första dem gör. Alla startar inte egna företag, tjänar flera tusen på sina bloggar, reser runt jorden gratis eller får sälja snygga kläder i en creddig klädbutik. De flesta hamnar på en hamburgekedja, på ett café eller inom ett annat serviceyrke. Det är få som vet vad de vill göra när de är 18 år. Alla har inte drömt om att bli läkare, designers, entreprenörer eller jurister sedan de lärde sig att krypa. Vissa behöver ta lite tid på sig, känna på livet och fundera på vad de faktiskt tycker är kul.
De flesta, ja nästan alla, måste ta sig igenom ett par mer eller mindre oklara hundår innan den ljusa framtiden börjar hägra och de lyckliga dagarna smyger sig på. Mitt råd till min lillasyster, och till alla andra förvirrade studenter, är att först och främst ta första bästa jobb. Hoppa ner från den höga hästen och ta det där jobbet som kanske inte är så glammit men som faktiskt ger pengar. Jobba allt ni kan under en period och åk sedan ut och res. Det är när man är borta från sitt liv och kan se på sin vardag från ett annat perspektiv man kan se vad man vill förändra och vad man trivs med. Men framförallt: känner er inte misslyckade!
Är det någon annan före detta student som kan ge ett råd till tjejerna som snart går ut trean?