Skönheten och killkompisarna
När Evie skrev en text om Skönheten och odjuret för ett år sedan tog hon upp hur det är att titta på den klassiska barnfilmen nu när man blivit äldre, och att kunna se saker man inte såg när man såg den de första gångerna. Nu har hon återigen återvänt till ämnet och tagit upp ämnet, ”Är det verkligen så att tjejer alltid ska ändra på killen?”
Jag satt och diskuterade Skönheten och Odjuret med några killkompisar nyligen, en av den menade att när det kommer till Disney filmer så är den ganska bra ändå för den handlar om att man ska se bortom ytan. ”Men” sa han sen ”Det är ju också det där att tjejer alltid ska fixa killen.”
Det är väl lite av en sammanfattning av mitt huvudsakliga problem med just Skönheten och Odjuret. Han tjejen ska fixa killen, en kille som behandlar henne väldigt illa, kidnappar henne, tvingar henne att umgås med honom, är allmänt labil och gör allt för att hon ska känna sig osäker och rädd. Men hon fixar honom. Med kärlek.
Alltså, ja. Inte helt hälsosamt. Men min kompis gick steget längre och sa att endast tjejer får för sig det, eller i alla fall att tjejer gör det i större utsträckning. Alltså, ger sig ut för att fixa någon.
Jag tror att det kanske är sant, att tjejer i större utsträckning uppfostras till att fixa andra. Men en sak som jag själv stött på ganska mycket är en tendens hos vissa killar att tro att de är magiska undantag. ”Ja alltså, jag vet att du har de här problemen, men de borde ju inte gälla mig!”. Att de är så speciella så att mina problem går upp i rök så fort jag är nära dem. Är det något ni stött på
