Skrikdansa
Jag har ingen rytm. Mina danssteg är stela. Folk har haft mycket möda med att försöka få mina axlar att shejka smidigt.
Men det skiter jag i, jag älskar musik ändå och jag älskar att dansa. Azade skrev ett jättebra inlägg med pepptips. Ett av tipsen kan jag inte göra annat än att höja till skyarna: Skrikdansa. Skrik högt, dansa fult (eller fint om du kan, antar jag), vrid upp volymen tills det tar stopp.
Personligen tycker jag att det är lättast att skrikdansa till hitsen på radiokanaler som The Voice eller NRJ, men det där är en smaksak och det varierar lite med humöret och nivån av skrikdans. Skrikdansen får dig att utsöndra endorfiner och dessutom glömmer du bort dig själv (och dina problem) i drygt tre minuter eller mer. Kärnan i att skrikdansa är att skrika (detta får anpassas till hur pass väl du kan låttexten) och dansa (helst fult. En bra start är att hoppa upp och ner, headbanga emellanåt, veva med armarna så mycket du kan och svaja med överkroppen från sida till sida. Det finns inga regler, det är bara att röra sig så gott det går.)
Min senaste pepplåt är dock ingen radiohit, utan det är MOVITS! ft. Timbuktu – Na Na Nah! Den skrikdansar jag inte till, jag bara dansar (eller shejkar på mina osmidiga axlar snarare). Pröva du med!