Små goda ting
Kim skrev ett jättebra inlägg om meningen med hennes liv.
Hon kom fram till att hon vill hjälpa andra människor. Vilket ju är en helt fantastisk slutsats! I alla fall, sedan någon månad tillbaka har jag, på ett naturligt vis och utan att reflektera särskilt mycket över saken, börjat göra små goda gärningar. Att hjälpa en överbelastad mamma plocka upp mynt som hon tappat, att fråga en äldre dam om hon behöver hjälp med att bära sina saker, att erbjuda min plats på busskurens bänk till en bättre behövande. Det är små, egentligen självklara, saker, men tyvärr har de inte varit särskilt självklara på ett tag. Jag har fokuserat så himla mycket på mig själv, hur stressad jag är, hur mycket jag har att tänka på etc, att jag helt glömt bort att jag är en liten, liten plutt i denna fantastiskt stora värld. Jag har inte ens sett att det finns små goda gärningar att utföra, jag kan tänka mig att det är många äldre herrar som har fått stå upp i tunnelbanan för att jag varit helt inne i mina egna tankar.
Trots att jag är så liten så gör det en skillnad att jag hjälper där jag kan. Det gör en skillnad för mannen som ramlade omkull när bussen tvärnitade och direkt blev upplyft av fem par händer och det gör skillnad för mig. För vi återfår tron på mänskligheten. Varje liten sak gör oss starkare i tron på att det finns någonting gott där ute.
Och jag vill gärna bli starkare i min tro. I tron på mänskligheten. I tron på att att det finns någonting gott där ute.