Sport och ätstörningar

Sport och ätstörningar, det är inte alltid de hör ihop- men ibland gör de faktiskt det. Jag läste DEN HÄR underbara artikeln som Matilda mailat till mig för ganska länge sedan. Jag läste den, och det gjorde lite ont i mig.

Jonathan Hedström har spelat hockey sedan han var tonåring, efter att ha spelat för flera svenska lag har han under de senaste åren även gått över till internationella tävlingar. NHL, och i Ryssland. Men han berättar även öppet om andra resor. Resan fram och tillbaka till helvetet. Ätstörningarna som kom med viktras och stenhårda rutiner.

”Det har visat sig att tio procent av dagens elitidrottare lider av ätstörningar, enligt Riksidrottsförbundet. Studier inom ätstörningar bland ishockeyspelare visar att det inte är något vanligt problem, men att det förekommer. Att minska kaloriintaget kan resultera i minskad uthållighet, styrka, hastighet och försämra förmågan att koncentrera sig” Står det i artikeln, och jag tänker att jag nog inte är den enda som inte kände till detta alls!

Men för Jonathan slutade det bra, även om vägen tillbaka var kantad utav både fysiska sjukdomar och psykologbesök. Men någonting som märks när man läser texten är det som är allra läskigast: under tiden han hade problem med mat, insåg han inte att det var ett problem.

Vad tycker ni? Tävlar ni någon idrott, och märker ni av det Jonathan pratar om? Och om ni elitidrottar- finns det några bra känslor ni får av att sporta och tävla? Berätta gärna!