Svenska kyrkan?
Varje ny reklamkampanj som Svenska kyrkan pumpar ut för att locka folk till bänkarna (eller, som oftare är fallet i Stockholm i alla fall, till en halvcirkel med plaststolar i en liten lokal inklämd bredvid tvättstugan) innebär ett dagligt skratt på tunnelbanan. Summan av sommarens kampanj var i princip ”Kom in! Det är svalt! Vi har musik!*”.
Denna pastor i Brasilien gör det snäppet värre. Han snortar Bibeln. Det verkar som åtminstone denna pastor gått cirkeln runt. Från ett allmänt förnekande av Karl Marx negativa definition av religion, alltså att religion är like med folkets opium, så är nu religion ett bättre alternativ än droger. En legitim berusning. Men ändå en berusning.
”Religious distress is at the same time the expression of real distress and the protest against real distress. Religion is the sigh of the oppressed creature, the heart of a heartless world, just as it is the spirit of a spiritless situation. It is the opium of the people. The abolition of religion as the illusory happiness of the people is required for their real happiness. The demand to give up the illusion about its condition is the demand to give up a condition which needs illusions.”
-Karl Marx
Vad ska man tro om religioni dagens informationssamhälle där samfund och rörelser är tvingade att marknadsföra sig själva som sportdrycker?
*Och gud? Kanske?