Syskonkärlek

Min lillasyster, lillebror och jag har verkligen en hatkärlek relation. När vi var yngre kunde vi slåss så att tallrikar flög, hårtussar lossnade och blodet sprutade. Mammas lägenhet är fylld med spår efter olika bråk: de flesta dörrarna pryds med ett hål från en ilsken fot, en fläck på en av köksväggarna för tankarna till den gången då ett syskon sulade iväg en kladdig smörkniv och en bortglömd lapp påminner med illrött att RÖR DU MINA SAKER SÅ DÖR DU. Ibland kunde vi verkligen hata varandra! Men på något sätt har vi ett starkt band, vi erkänner det motvilligt eller inte alls, men vi skulle aldrig svika varandra. Vi har en historia ihop som ingen annan än vi kan återberätta.

Vi vet vissa grundläggande saker som vi är rörande överrens om. Vi vet att köttbullar passar bäst med stuvade makaroner, vi är ense om att ett citat från serien vänner passar in i alla situationer, vi associerar en påse micropopcorn och tre mikrade billys till samma sak, vi är de stolta grundarna (och de enda som inser storheten) av mörkerkull, vi vet att mamma alltid har rätt men erkänner det för sällan, vi älskade vår hund över allt annat och vi grät så vi skakade när hon blev sjuk och dog. Vi kan med en blick förmedla en tanke, vi har en speciell rutin för hur man delar upp en påse godis, vi tar alltid minst tre portioner mat när mormor lagar den och vi har en outtalad överrenskommelse om att inte berätta vissa saker om varandra för mamma även om vi avgudar henne mer än någon annan. Det finns det som jag inte kan förklara för andra samtidigt som mina syskon vet precis vad jag menar.

En fin syskonrelation är inte alltid perfekt och tussig, den kan likaväl vara högljudd och bråkig. Det vet jag nu efter många år. När vi var små var det många som berättade för oss hur hemska vi var och att de aldrig stött på några ungar som bråkade så mycket som vi. Jag mådde alltid jättedåligt över det och funderade på varför vi inte kom överrens när alla andra syskon tydligen gjorde det. Idag vet jag att de flesta syskon bråkar, mer eller mindre, än vad vi gjorde och att det snarare var något fel på de som fick oss att tro att vi var sämre än alla andra.