Syskonkärlek
Jag har två äldre bröder. Jesper som är två år äldre än mig och Michael som är sju år äldre än mig. Till Michael har jag alltid haft en riktigt storeSTOREbror relation. Han har alltid tagit hand om mig och när jag var liten fick jag vara med och spela tv-spel och titta på film när hans kompisar var på besök. I dag skämmer han alltid bort mig när vi ses (vi bor 50 mil från varandra). Vår relation har varit konstant. Alltid bra och alltid kärleksfull.
Med Jesper, som bara är två är äldre än mig, har det däremot varit en bergochdalbana. När vi var små och gick på samma dagis sprang vi över samlingsrummet och skrek efter varandra: Min beppi, min boopo! Och kramades när vi möttes på mitten. När vi kom in i pubarteten var det dock inte riktigt lika kärleksfullt. Han tycker jag var en jobbig lillasyster och jag tyckte han var en cool storebror med snygga kompisar. När jag sedan började umgås med hans vänner blev det ännu värre för Jesper och han gjorde vad han kunde för att hålla mig på avstånd. Han tålde bokstavligt talat inte min närhet.
Som tur är försvinner pubarteten och när jag kom upp i 18-årsåldern så blev vi vänner i stället. I dag vill vi helst inte vara utan varandra, älskar att umgås och har en väldigt nära relation.