Tema: Skolan

Jag minns inte min allra första dag i skolan.  Jag minns inte heller de uppmuntrande kommentarer jag vet att jag fick på mina uppsatser och prov, eller ens exakt vilka ämnen jag läste. Däremot minns jag en lektion i sjuan då jag satte mig bredvid en utav de få tjejer i klassen som jag kände sedan tidigare, och hon flyttade demonstrativt sin bänk några centimeter bort från min. Det kändes som om jag fått en örfil i ansiktet, att en sådan till synes liten rörelse kan göra så ont kan kanske vara svårt att förstå. Men ibland har vissa handlingar en symbolisk betydelse som innehåller mer än vad man på ytan kan se. Rosa Parks vägrade, i 1950-talets USA, att ställa sig upp och ge sin sittplats på bussen åt en vit man. Att ge sin sittplats till någon med ljus hy var man faktiskt tvungen till, enligt lag, som svart man eller kvinna under den här tiden. Men det ville inte Rosa göra. Hon satt kvar på sin plats, i protest mot förtrycket av svarta, och trots att det kan låta som en småsak har Rosas agerande haft jättestor betydelse för otroligt många människor.

När jag satt där i klassrummet kände jag mig väldigt utsatt, som om alla sett och förstått hennes pik, att hon inte ville sitta bredvid mig. Som om jag bar på någon smitta eller luktade illa. Jag minns att jag blev jätteledsen och skrev om det i min dagbok senare på kvällen. En sån liten grej som att säga ”hej” till någon som ser ensam ut kan förändra mycket mer än man tror, precis på samma sätt som man kan göra någon ledsen på det sättet tjejen i min klass gjorde.  Det kan vara värt att tänka på nu när en helt ny skoltermin står för dörren. Ta hand om varandra där ute.