"This is ridiculous, we're children!"
”This is ridiculous, we’re children!”
–Simon Amstell
Det var vad 16åriga Simon Amstell utbrast när hans vänner gjorde alkoholdebut. Det var ungefär min reaktion i den åldern. Det är ungefär min reaktion nu. Missförstå mig rätt, jag är inte nykterist eller så. Jag har bara aldrig förstått vad hela den här hetsen handlar om. Varför känner folk att de måste dricka, varför känner de att jag måste dricka, varför fallerar en hel kväll bara för att de glömde gå till systemet?
Men det här gör mig uppenbarligen onormal. Hur många gånger har jag inte blivit tillsagd att det är omöjligt för någon någonsin att dansa nykter? Det är väl bara att dansa, liksom? Jag har dansat nykter helt ensam på ett öde dansgolv, jag har dansat nykter på gatorna. Det går alldeles utmärkt att dansa nykter, att sjunga nykter, att göra-bort-sig-utan-att-bry-sig nykter. Och nu är det inte så att jag faktiskt kan dansa, nykter eller onykter.
Min poäng är att det går alldeles utmärkt att ha kul utan att dricka. Och man hittar alltid hem vid kvällens slut.
