Till minnet av en hjälte

När någon går bort kan man drabbas av en fruktansvärd tomhet. Det handlar inte bara om de allra närmaste, familj, vänner eller släktingar. Något som hjälper då kan vara att skriva av sig, att tänka efter och att tillåta sig själv att vara lite ledsen. Vi har fått in en läsardikt till oss på tjejkraft om en tjej som skrivit om sina tankar om sorg:

Massor av tankar kring dem här dagarna som gått, kommer ta lång tid för oss alla att smälta att du inte är kvar längre, men jag tror att det var Guds vilja.
Och här går man bara runt och klagar om småsaker som egentligen inte spelar någon roll, när det kommer till din situation, du kämpade så hårt för att leva, för att bli av med din
hemska sjukdom och du kämpade så mycket för en framtid.
Vi stod inte varandra nära, jag har nog bara ett minne av dig från när vi var små, men när jag fick beskedet om din död, så var det ännu ett uppvaknade. Det var ett uppvaknade på att, det kunde ha hänt mig, det kunde ha hänt min mamma, min syster, min pappa, vem som helst, gammal, ung, rik, fattig, ja, vem som helst.
Det var ännu ett uppvaknade på att inte ta något för givet och inte skjuta upp saker, utan man måste njuta av livet och vad livet har att erbjuda, och att inte ta det för givet.
Så ta tag i alla drömmar, gå ut och lev det liv du vill leva, ha tid för dina vänner och din familj, ta ingen för givet innan det försent.

Till minnet av en hjälte!