Till Sara, Kevin och Marcus
Azade skickar en hälsning. Vem vill ni hälsa till?
Trots att jag vet om den oerhörda betydelsen av att visa uppskattning, så som att den kan höja livskvalitén, vara avgörande för ett barns utveckling och få oss som medarbetare att prestera bättre, kan jag emellanåt vara rätt dålig på att uttrycka min uppskattning för människorna i mitt liv. Jag tänker ofta på hur mycket de betyder för mig, men av någon anledning lyckas jag allt för sällan omvandla dessa tankar till ord. Så nu gör jag det. Och jag börjar med er tre.
Jag säger det här allt för sällan till er men tänker det ack så ofta. Något naivt tror jag att ni ändå kanske vet, och förstår allt det jag känner, trots att jag aldrig berättar det. Men hur skulle ni kunna veta? Så jag har bestämt mig för att formulera mina tankar till ord och kommunicera dem till er på bästa sätt möjligt. För det vore så sorgligt och trist om ni aldrig fick kännedom om all den kärlek, beundran och tillgivenhet jag har och känner för er, bara för att jag inte kunnat förmå mig själv att säga det rakt ut.
Utan inbördes ordning vill jag börja med dig Sara. Till dig vill jag säga att jag uppskattar vår vänskap mer än du någonsin kommer förstå. Jag uppskattar hur roligt vi har när vi hänger men också hur tråkigt vi kan ha det, utan att det gör något. Jag uppskattar att du alltid funnits där för mig, oavsett om du varit ett telefonsamtal bort eller befunnit dig på andra sidan jorden. Jag uppskattar att du alltid lyssnar när jag behöver prata, att du drar ner mig på jorden när jag svävar iväg och att du ger mig så mycket kärlek att jag inte räds för att ocensurerat blotta mina innersta tankar och känslor för dig. Jag uppskattar dina hårda kramar, din spontanitet, din värme och din ärlighet. Jag vet på riktigt inte vad jag skulle göra utan dig i mitt liv.
Älskade Kevin, den finaste lillebror någon kan önska sig. Du är kanske den som allra minst förstår den kärlek jag har för dig. Och det är endast mitt fel. Men jag vill att du ska veta hur mycket jag älskar dig och vilken fantastiskt människa jag tycker att du är. Det är så fantastiskt att se vilken resa du har gjort och jag hoppas verkligen att vi en dag ska bli de bästa vänner som jag tror vi har potential att vara.
Marcus. Min allra klokaste vän. Min bror från en annan mor. Minns du en gång när vi fikade på Åhléns? Du åt en dammsugare och vi pratade om relationer (som så många gånger förr). Jag befann mig i en skör fas i livet och hade tappat hoppet om det mesta, inklusive mig själv. Då sa du något som har betytt så mycket för mig att det fortfarande är din röst jag hör när jag tvekar. Du sa att jag duger precis som jag är. Och trots att det tog ett tag för mig att verkligen inse det, att jag är älskvärd bara för att jag finns, så var det dina fina ord som satte igång den resan. För det, och tusen andra anledningar, är du utan tvekan en av de underbaraste människor jag har haft förmånen att lära känna och kalla min vän.