Tjejer och Badrum
Evie skrev för ett tag sedan denna texten om hur det är att vara extra bekväm eller obekväm. En text om hur det är att växa upp i en stor familj, att kunna hålla tiden och hur det är att älska vissa delar av huset mer än andra:
Jag älskar badrum. Däremot hatar jag att vara i badrum med andra människor. Inte nödvändigtvis den där toalett grejen tjejer gör ibland, ni vet, när man går på toa samtidigt på fester. Utan snarare att göra sig i ordning samtidigt som andra, borsta tänderna. Jag AVSKYR att borsta tänderna med andra, vilket är en sån där konstig sak man inte bara kan säga till folk eftersom typ ingen verkar dela den här hang-upen.
Grejen är att jag har ganska många systrar, 3 för att vara exakt. Och under stor del av uppväxten delade vi rum 2-och-2, och det fanns givetvis bara ett badrum. Ni kan ju tänka er att det var sådär lagom roligt när alla befann sig i tonåren, vi hade en äggtimer från ikea som tickade som en galning och alla fick precis 10 minuter, nästa person i kö stod ofta utanför och skrek om klockan ringt. Dessutom fanns det inga riktigt lås på dörrarna så om man var riktigt sur sprang man och låste in sig i badrummet.
Och jag, jag behöver tid bara för mig. Vilket är svårt i en familj på sex personer. Så badrummet är den platsen där jag alltid har kunnat vara helt själv, dit jag sprungit om jag varit arg och ledsen och bara vill vara ifred. Så jag känner mig så oerhört utelämnad när jag är i ett badrum och borstar tänderna med en annan människa.
Eller så är jag bara konstig, för ingen av mina systrar förstår min badrums hang-up heller…
