Tycker du om att läsa?
Sara ville berätta om varför hon utbildar sig till jägarmästare, spännande och annorlunda läsning!
Tycker du om att läsa? Önskar du som jag att böckerna aldrig skulle ta slut eller att författaren hade utvecklat vissa detaljer lite mer? Det finns en fantastisk saga som berättas för alla som har tid att lyssna och alla får höra om det de är som mest intresserade av. Vill ni läsa ett utdrag ur den? Jag lovar, det är fantastiskt, men inte för bra för att vara sant.
Kom, slå dig ner på kullen där borta, vid en av de stora solvarma stenarna. Sätt dig bekvämt men blunda inte, håll ögonen vidöppna så ska jag berätta en oändlig historia. Det är jag som är Moder jord. Du känner mig redan, är faktiskt en del av mig, men min berättelse kan du aldrig höra för mycket av, den är alltid ny. Idag har vi hittat en vacker plats att läsa, det blir ett spännande kapitel.
Det här är ett böljande landskap, fyllt med stora stenbumlingar så som den du nu lutar dig mot. Hur tror du stenarna kom hit? Kan du föreställa dig att jorden för 11’000 år sedan var täckt av 3km tjock is? Den var högre än Kebnekaise. Det var en kall tid för mig. Isen gav mig en rejäl make-over. Den flyttade nämligen på sig och på sin färd tog den med sig stora stenblock. De formade sig efter dess tyngd och fastnade i dess kalla grepp. Sakta men säkert smälte isen till ett jättelikt hav. Vatten forsade genom tunnlar och sprutade stora stenbumlingar ut i det stigande havet. På så sätt bildades rullstensåsar och klapperfält som fortfarande formar Sveriges landskap. Din sten har slungats ut ur en sådan flod och rullat runt på havets botten. Det är därför den är så rund och skön. Ja, isen formade verkligen min kropp. Den pressade ner mig flera meter med sin tyngd. Sen dränkte den mig nästan. Bara små toppar stack upp ovanför vattnet. Ser du berget där borta? Det ser ut som om det har en munkfrisyr, en grön hårtuss omgiven av en flint av sten. Hårtussen är träd som växer på mark som stack upp ur det stora havet. Stenhällarna var en brant, klippig strand som svallades av vågorna. All sand och jord spolades bort, ut i havet. Sanden samlades i skyddade vikar och den finaste jorden landade på havets lugnaste botten. Allteftersom vattnet sjönk och jag kunde resa mig igen spolades nya branta klippor kala och mer jord hamnade i de djupaste dalarna. Med en gnutta fantasi kan du nog se allt det här; stenarna som färdats med isen, de renspolade klipporna, sandstränderna och de stilla djupen.
Vill du fortsätta sagan in i nuet? Vi ger det ett försök. Du sitter alltså på ett klapperfält som spolades ut ur en tunnel för mer än 10’000 år sedan. Under dina fötter ligger sand som har sköljts bort från klipphällar. Skulle du tro mig om jag sa att den sanden är randig? Det är faktiskt sant, här i norr är min hud vackert brun, vit och rödrandig. Hade du haft en spade kunde jag visat dig, nu får du lära av det som syns på ytan istället. Tallarna berättar att jorden är torr, sur och – just det – randig. Det är väte från tallens rötter tillsammans med regnvatten som rinner genom sanden som får jordens mineraler att bilda ett vackert mönster. Tallarna berättar även om bränder som präglat landskapet under många år. I norra Sverige brinner skogarna faktiskt minst 1 gång på hundra år om ni människor inte släcker bränderna. Utan bränder, eller skogsbruk, skulle tall ersatts av gran på många ställen.
Nu kanske du inte tycker att randiga jordar, stenar eller vatten är så intressant. Vem bryr sig väl om en gammal gummas torra, rynkiga hud? Men jag lovade dig en oändlig historia och så länge du har ögon och öron öppna så ska jag fortsätta berätta. Jag ska tala om sorkar som nöter ut stigar i mossan och lämnar högar av blåbärsris vid boplatsen. Jag ska beskriva skalbaggarnas stjärnformade gångar och visa dig pärlugglans näste. Jag ska berätta hur vindarna snurrar över jordklotet och får moln att födas och dö och hur molnen påverkar svalan som påverkar flugan som påverkar…
Ja historien är oändlig men ett A4 bara 29,7 cm långt. Utdraget är slut men sluta aldrig läsa! Det är livet du läser om och det finns inget större eller mindre eller mer betydelsefullt än det.