Undervägg och töntiga trubadurer

Jag HATAR musiker. Jag vet att hata är ett starkt ord, men i just denna kontext totalvägrar jag byta ut det verbet mot ett annat. För just nu känner jag så. Jag hatar musiker, och för att ytterligare generalisera så hatar jag manliga musiker. Killar som dyker upp på fest med sin gitarr och sen aldrig slutar spela.

Jag hatar dem för att de tror att de är så coola, för att de är så vana vid att alla (låt mig generalisera lite: tjejer) sitter klistrade vid dem o suckar hänfört, för att de är så säkra på att de kommer att få ligga, för att de är så säkra på att de är för coola för att ligga, för att de är porrstjärnigt förtjusta i uppmärksamheten de får.

Kanske är det för att jag själv spelar gitarr och enbart sitter hänförd över varje snitsigt taget ackord snarare än nån imaginär sex appeal som alla andra verkar se. Kanske är det för att trubadurkillarna är så klyschiga att det gör lite ont i min själ när jag ser dem sitta o plocka Oasis – Wonderwall med en poetisk blick som är fäst i fjärran. Kanske är det för att jag någon gång har hört att det är så många killar som är bra på att spela gitarr (jämfört med tjejer) därför att de övar som galningar för att sedan kunna få ligga på sina gitarrspelarfärdigheter.

Jag kräks lite inombords.

Jag har precis spenderat en helg av att se mina medsystrar tråna över dessa musiker. Kan vi snälla bojkotta gitarrkillarna av ren princip? Ett litet tag i alla fall? Please?