Utan en vän.

Ibland har tanken slagit mig ”tänk om jag inte skulle ha några vänner”. Vad otroligt ensam jag skulle känna mig. För mig är vännerna som en andra familj. En andra familj som finns där i både med och motgångar. Men det är väl först i motgångarna man inser vilka som är ens så kallat riktiga vänner. Vänner man verkligen kan lita på. Tyvärr träffar man på ”vänner” genom livet som sedan visar sig vara någon helt annan än vad man tidigare trott. Dessa ”vänner” som sårar än enda in i själen bidrar till att man aldrig tror att man ska kunna lita på någon igen …

Sedan finns det små guldkorn som man aldrig skulle klara sig utan och som visar på att äkta vänskap faktiskt existerar. Jag är lyckligt lottad, för jag känner till flera små guldkorn där ute och dem måste man vara rädd om. För utan en vän vore livet inte lika kul.