Utseendehetsen
Utseendehetsen. Har inte detta ämne diskuterats och analyserats in och ut tillräckligt, tänker man. Hoppas man. Men nej, det har absolut inte analyserats klart när jag, 27 år gammal, hör en tjejkompis säga ”fan, då måste jag börja träna och banta igen”, när hon ska träffa en kille hon är intresserad av.
När det kommer till den här diskussionen så måste man komma ihåg och förstå att vi för länge sedan lämnat rationella tankar bakom oss och måste försöka bortse från det faktum att det är ett jävla hån mot människor som faktiskt att överviktiga att den här tjejen vill banta. Man får också försöka acceptera att den här tjejen inte tränar för att må bra, utan för att gå ner i vikt, och man måste också försöka förstå att hennes rädsla för att inte duga har lagts på kroppen och om hon kontrollerar sin vikt så känns det som om hon har lite mer kontroll på situationen i stort.
Problemet är att det inte hjälper att uppmärksamma henne på det fullständigt orimliga och självdestruktiva i detta uttalande. Hon vet det. Vi vet det. Det är det som är problemet. Plötsligt har vi en dubbel ångest. Dels ska vi deala med ångesten vi känner kring vår egen kropp och dels ska vi deala med det faktum att vi inte borde bry oss om sådant, att vi borde vara starkare än så. Att vi borde vara smartare än att bry oss om hur vi ser ut.
Så står vi där, med intellektet i ena handen och förbjudna känslor av självhat i den andra. Hur ska vi komma ur denna minst sagt olustiga sits?
Ja, det första man kan göra är väl att inte uppmuntra att någon som man står nära att agera utifrån de här känslorna av att inte duga. Tjejer är tyvärr rätt så duktiga på att trigga varandra i sådana här situationer, såväl med ätstörningssidor på nätet och dömande blickar i omklädningsrummet, som med glada tillrop när någon gått ner ett kilo. Ett första steg är att i alla fall prata om det. Prata om det på ett nyanserat sätt! Våga prata om hur det känns och varför det känns som det gör, istället för att agera och straffa kroppen! Tids nog upptäcker man nämligen att ångesten inte försvinner för att man ändrar på sin kropp, den kan också bli värre när man gör det: titta bara på alla ätstörda tjejer som rids av ångest trots att de straffat sin kropp in absurdum.
Ämnet är inte färdigavhandlat förrän vi vågar prata om det här på riktigt. Och det gör vi allra bäst tillsammans, tjejer!
