Våga plugga utomlands
Vi har en gästbloggare här på bloggen! Hon heter Ella och har mycket erfarenhet av att plugga och arbeta utomlands. Hon har skrivit en text om något som många tänker på- nämnligen att plugga utanför Sverige, för- precis som Ella påpekar- det är roligt, lärorikt och inte minst ett riktigt minne för livet! Och kommentera gärna med frågor så ska Ella försöka svara! 🙂
Jag vet att det finns jättemånga unga tjejer där ute som är nyfikna på att studera utomlands, så jag tänkte dela med mig lite av mina egna erfarenheter, råd och tips. Jag gjorde valet 10 år sedan att flytta till England för att plugga, och har inte flyttade hem igen efter det. Idag bor jag i Skottland och trivs jättebra. Jag kan tycka lite synd om mina föräldrar som nog inte visste vad dom gav sig in på när dom hjälpte mig flytta år 2002, men ändå, Storbritannien är ju i alla fall mycket mycket närmare än Australien!
Efter gymnasiet visste jag att jag ville plugga konst, men inte var. Min faster i England tipsade om ett-åriga kurser där så jag letade information och bestämde mig för att prova att söka dit. Jag hade varit på språkresa till England tidgare och hälsat på i London flera gånger så det var inte helt nytt för mig. Jag var dock alldeles för nervös för att flytta direkt dit utan att förbereda mig ordentligt så jag pluggade engelska ett år på Stockholms Universitet först. För mig var det jättebra eftersom det gav mig övning i att skriva uppsatser på engelska, läsa engelska böcker och prata mer. Mest av allt byggde det upp min självförtroende så när jag väl sökte och åkte på intervju kände jag mig ganska säker på engelska. Att plugga på universitetet i Stockholm efter gymnasiet gav mig också många äldre vänner, folk som jag som 18-åring tyckte var jättegamla (runt 24 år) och som hade jätteblandad bakgrund och olika ambitioner med livet. De uppmuntrade mig jättemycket och jag kände mer och mer att det var ok att inte riktigt veta precis vad jag ville bli ännu fast jag var 19 år då jag flyttade till England. I eftrehand känner jag att det var perfekt för mig att vänta ett år extra innan jag flyttade, så att jag kände mig mer vuxen och mindre nervös inför allting!
När jag väl kom till England flyttade jag in hos en värdfamilj med flera barn och många andra studenter. Jag flyttade ut så fort jag kunde efter det att jag träffat andra studenter som ville dela ett hus med mig, men det var en bra, trygg startpunkt när jag anlände. Även fast allt kändes nytt så trivdes jag direkt och kände mig fri på ett sätt jag aldrig gjort i Sverige. Som tonåring minns jag att jag spenderade timmar och hela dagar till att bestämma vilka kläder jag skulle ha på mig, vilken grupp jag tillhörde, vem jag ville vara och allt det som hör tonåren till. Så fort jag kom till England slutade jag med allt det där och slappnade av mycket mer. Jag var utländsk och annorlunda bara i det, så jag behövde inte stå ut på massa andra vis för att känna att jag hade en egen identitet, vilket var underbart. Jag trivs fortfarande med att vara utländsk, även om jag nuförtiden känner mig mer hemma här än i Sverige. Jag var också långtifrån den ända utländska studenten i min klass, utan jag träffade människor från hela världen, vilket verkligen är en bonus med att plugga här!
Kursen jag läste först var en Foundation-kurs. Det betyder typ ett bas-år som förbereder en inför universitetskurser. Jag läste på ett college, vilket är som en kombination mellan ett gymnasium, ett komvux och ett universitet, ungefär. På ett college läser man mestadels ett- eller två-åriga kurser som är yrkesinriktade eller studieförberedande. Jag hade tänkt återvända hem efter det första året i England men jag trivdes så bra och skolan hjälpte oss alla att söka till universitetet, så när jag kom in valde jag att stanna 3 år till. Att söka till ett college sker oftast via en online ansökningsform och en intervju vilket är ganska enkelt att förstå sig på. Att söka till universitetet i Storbritannien är lite krångligare eftersom man måste söka via organisationen UCAS, men dom har mycket information på sin hemsida som kan hjälpa dig. En annan viktig sak att veta är att jag hade CSN-lån under hela utbildningen vilket räckte bra under terminerna, men på somrarna var jag fattig! Dock är det ganska enkelt att hitta extrajobb i England, eller att flytta hem. Att bo i korridor här är dock dyrt så de flesta hyr hus som man delar mellan 4-5 andra studenter, så det betyder att man har hyra även under sommaren.
Till alla som tänker på att studera utomlands vill jag säga, gör det! Även om du får hemlängtan och flyttar tillbaka hem fortare än du tänkt har du vågat prova och det finns ingen skam i att inte trivas med att vara borta från allt och alla man känner. Att resa med en vän kan vara ett annat alternativ, men se då till att du verkligen kan lite på vännen så att du inte bli besviken om hen drar sig ur senare, vilket är ganska vanligt tyvärr. Ett annat tips är att göra som jag och förbereda sig med en språkkurs, antingen på universitetet eller t.ex. på en språkresa innan. Eftersom man i de allra festa fall måste bevisa sina språkkunskaper med ett språkcertifikat när man ansöker är det väl värt att investera tid till att lära sig språket så bra som möjligt, även om man så klart lär sig mer, och fortare, när man väl är på plats. Jag tog ett IELTS-certifikat i engelska på Medborgarskolan i Stockholm innan jag ansökte, men man kan också göra dessa prov under en språkresa. Ett annat tips är att ta med dig en förälder eller annan trygg person när du först flyttar. Dels får du mycket mer bagage med dig på det sättet, och hur tuff man än tror sig vara känns det himla bra att ha någon med sig – tyckte i alla fall jag! Dock, ta inte med dig någon som hela tiden oroar sig, sånt smittar av sig och du klarar dig bättre på egen hand.
CSN för studier utomlands, information om språkkurser och språkresor se t.ex. www.esl.se (som jag reste med) och www.kurser.se, för universitet i Storbritannien. Skriv gärna frågor i kommentarerna så svarar jag så bra jag kan!
