Våga!
Jag skrev ett inlägg för några dagar sen om en period av mitt liv då jag mådde väldigt dåligt. Så småningom, när jag mått rätt bra i några år, hände något som fick mig att inse att jag behövde prata. Ibland kanske man, av olika anledningar, inte riktigt orkar det när man mår dåligt eller håller på att återhämta sig ifrån en riktigt jobbig period. Men förr eller senare brukar behovet av att berätta hur man haft det komma upp till ytan och gör man inget åt det då finns risken att man börjar må riktigt dåligt, igen.
Jag bestämde mig alltså för att gå och prata. Jag blev tipsad om Stadsmissionens terapicenter och fick en tid hos världens härligaste psykoterapeut som jag träffade två dagar i veckan i ca 1,5 år. Det var den finaste presenten jag någonsin gett mig själv. Det låter ju kanske lite löjligt, men jag skulle faktiskt säga att det är en investering att prata med någon professionell om man känner att man behöver det, en investering i dig själv.
Du är ju en värdefull person, varför skulle inte du få det allra bästa? Varför skulle inte du, liksom alla andra, ha rätt till någon som lyssnar på dig? Du är ju viktig, faktiskt den viktigaste människan i ditt liv, varför skulle du inte förtjäna att behandlas därefter?