Vägra vara duktiga flickan
Vad fan är det för ett uttryck egentligen? Duktig flicka, duktiga flickor. Duktig, hundar som kan sitta på kommando är duktiga, duktig är den som lyder, den som anpassar sig och den som kan. Jag är inte duktig. Jag är ambitiös, driftig, kunnig och kompetent. Flicka, när tänkte jag på mig själv som flicka senast, utom just i sammanhanget att vara en duktig flicka? Jag slutade vara flicka i och med pubertetens inträde. Jag är tjej, ung kvinna, människa, samhällsmedborgare.
Den duktiga flickan lever farligt. Hon drabbas hårdare och oftare än andra av ätstörningar, stressjukdomar, självskadebeteende och ångestsyndrom. Men det är ett val hon gör, ett martyrium hon tar på sig. Lite grand får hon skylla sig själv, om hon inte gick runt och var så förbannat duktig så skulle hon slippa mycket av det där. Den duktiga flickan är reducerad till ett barns nivå, hon kan vara nästan hur gammal som helst, men förblir likt förbannat en flicka. Samtidigt förväntas hon kunna rå om sig själv. Hon ska passa tider, klara tentor och prov, arbeta över, vårda sitt yttre och bidra till en trivsam stämning i sociala sammanhang.
Den duktiga flickan kräver ingenting, ber inte om någonting, behöver ingenting. Det är tacksamt att ha henne i skolklassen, inte nog med att hon sällan eller aldrig behöver hjälp och extra stöd, hon kan många gånger också utnyttjas som obetald arbetskraft. När hon räknat klart sina egna tal och skrivit färdigt sina anteckningar agerar hon extralärare. Och det gör hon ju så förtvivlat gärna bara hon får lite beröm och bekräftelse i gengäld. Den duktiga flickan är tacksam att ha på en arbetsplats. Hon arbetar ofta över, blir alltid färdig i tid och tar nästan aldrig ut några sjukdagar. Den duktiga flickan behöver inga bonusar och strängt taget ingen löneökning, hon arbetar lika hårt ändå.
Så vägra vara den duktiga flickan. Det är ett instängande och förminskande epitet. Vi är inte en flock väldresserade, lydiga sällskapsdamer. Vi är starka, kreativa, kompetenta tjejer, med behov och rättigheter. Vi har rätt att ställa krav, rätt att be om hjälp, rätt att ta betalt för vårt övertidsarbete och vi har rätt att ta ut sjukdagar. Vi har rätt till stimulerande undervisning och vi är inga extralärare. Om läraren inte räcker till så är klassen för stor. Det är statens och kommunernas ansvar att se till att elevgrupperna inte är för stora, inte de ambitiösa, kunniga tjejernas.
