Veckans eftermatknas! – Kurragömma med fröken ÄS
Det är dags för andra veckan med vår gästbloggerska Eftermatknas! Denna veckan handlar det om återfall. Om att tappa greppet, om att förlora kontroll men också om att ha modet att se allt klart. Modet att bryta ett mönster och modet att som förebild säga att såhär kan det vara. Det handlar om styrka. Som alltid kan ni hitta bloggen Eftermatknas HÄR.
När man är mitt i en ätstörning behöver man avreagera sig på något sätt, ett vanligt sådant är att starta en blogg att skriva av sig på. Jag menar inte att det är något fel på det, (om man inte skriver så att det triggar andras lidande). Det är så skönt och lätt att skriva om vad man ätit, vem man lurat om att man ätit, kcal hit och dit och ”jag sprang bara 7km idag helvete”. Jag har själv gjort det. (Nu menar jag inte att alla som skriver om sina ätstörningar skriver så, men många.)
Men när man kommit en bit bort från det självupptagna, (ja, som väldigt ätstörd är man EXTREMT självupptagen, det är man i regel som psykiskt sjuk), och börjar granska sin sjukdom som ett fenomen man delvis är med i, blir det svårare att skriva om det. Dels vill man inte trigga folk, dels märker man att man inte gör något produktivt när man skriver en ”dagens-mat-lista” eller bloggar om hur dåligt man mår över +2 hekto. Jag vill skriva om ätstörningar på ett nytt sätt, jag vill få folk att tänka om när det gäller mat, vikt och vad som är friskt vs sjukt. Samtidigt kan jag också behöva skriva av mig, men då försöker jag beskriva det jag ser händer i mig när jag är i en dålig period, hur jag kan påverka det positivt och vad det innebär.
Jag försöker lura min ätstörning och den försöker lura mig. Genom att skriva upp för mig själv hur jag tänker, känner och handlar när jag är i en sådan period upptäcker jag snabbt olika mönster. Nu vet jag att ett typiskt återfall för mig ser ut ungefär såhär:
1. Jag börjar äta lite mindre, lite nyttigare portioner. Känner mig nyttig och duktig ”ätstörningar kanske inte är så dumt ändå!” Sjukdomen triggas igång igen.
2. Jag äter ännu mindre, ännu nyttigare portioner. Euforin infinner sig, jag är en ätstörningspundare som fått sin sil och är mitt i den bästa kicken någonsin. Känner mig oövervinnlig och är imponerad över min självdisciplin.
3. Så håller det på i några dagar, äter mindre och mindre tills…
4. Nu äter jag knappt alls och mår fruktansvärt dåligt, både fysiskt och psykiskt. Får ångest över minsta gurkbit och vill bara kräkas ut, bort och iväg allt ont i mig.
När man haft en helt tom mage i några dagar är man inte sig själv längre, man har knappt kontroll på vad man gör. Så…
5. Nu brukar jag, oftast på kvällen, i en stunds ”svaghet” äta något. Jag har aldrig haft problem med hetsätning, jag äter ungefär en normalportion. (Man får då ha i åtanke att en normalportion känns för mig då som en veckas mat känns för en frisk människa.) Jag får panik och ibland stannar maten inte kvar, men oftast gör den det. Låt oss säga att jag har tillräcklig kontroll över mig själv och inte kräks, då kommer vi till…
6. Efter mycket om och men i huvudet inser jag sakta att det inte gör något att jag ätit och börjar äta normalt igen, efter några dagar/en vecka är jag i princip ”återställd”.
Och sen börjar karusellen om efter några veckor.
Nu är jag i ett återfall igen, men på väg ur det. Jag synade fröken Äs’s bluff och vägrade hamna i den onda cirkeln, som jag beskrev ovanför, igen. Istället för att svälta mig, punkt 4, så såg jag till att jag åtminstone åt liiite frukost, lunch och middag. Det var och är otroligt jobbigt, men jag tror att det var värt det. Men tänk om sjukdomen lurat mig? Tänk om det sjuka i mig insett att ingen mat alls innebär att jag fortare kommer till punkt 5 och 6 och då lurar mig att tro att idén om att äta lite frukost, lunch och middag var min egen i hopp om att hålla mig sjuk längre?
Man blir lite schizofren av ätstörningar. Det gäller att alltid försöka se och sära på vad som är ens egna tankar och känslor och vad sjukdomen lurar en att tro är ens egna. Ingen piece of cake alla gånger, men jag kämpar på. Tillslut vinner du.