Veckorevyn provocerar?
Veckorevyn har som mission att arbeta för jämställdhet och emot skeva kroppsideal, bland annat, något man inte riktigt förknippar tidningen med. Som ett försök att provocera fram någon slags debatt om tjejers kroppar i media, hur de retuscheras och därför ser ut att vara mycket smalare, ha större bröst och finare hy än i verkligheten, har de satt Molly Sandén på omslaget. Och retuscherat skiten ur henne.
Veckorevyn vill alltså, genom att retuschera sin omslagstjej, visa att det är onormalt att se ut så, att ingen gör det på riktigt. Veckorevyn vill, genom ett reportage i tidningen, få tjejer att ”tänka till” genom att peka ut alla ställen Molly retuscherats på. Kanske en smart idé. Eller?
Jag, som i ärlighetens namn inte har så mycket till övers för Veckorevyn (eftersom jag tycker att de bajsar sig själva i ansiktet hela tiden), tycker att tilltaget är så där. Alltså, det är en jättefin grej att man vill visa på att det är lika normalt att vara smal som att vara kurvig, mullig eller whatever. Allas kroppar ser olika ut och det är ingen konstigt med det. Och media visar upp fullkomligt falska bilder av tjejers kroppar och får oss att på allvar tro en ”riktigt tjej” ska ha porslinslen hy och getingmidja för att överhuvudtaget förtjäna att bli älskad.
Men. Problemet för mig med VR’s lilla aktion är att min första spontana tanke när jag ser Molly på omslaget är inte ”Oj, värst vad hon var retuscherad”, utan bara ”jaha, där är Molly Sandén”. Precis exakt samma sak jag tänker varje gång jag ser ett tidningsomslag producerat av Veckorevyn. I mina förvrängda ögon är hon nämligen inte särskilt retuscherad. Jag har sett för mycket falska kroppar för att kunna se skillnaden. Och det är ju det som är problemet. VR vill provocera mig. Jag blir inte ett dugg provocerad. (Eller, inte mer än vanligt då jag ser VR). Det vore betydligt mer nytänkande av VR att sätta Molly på omslaget helt oretuscherad.