Vem bestämmer vad hälsa är?
Anna-Maria från bloggen BK (Bloggkommentatorerna) skrev en väldigt intressant sak igår kväll. Nämligen att det kan finnas väldigt olika perspektiv på det här med hälsa. Hon har fastnat framför en blogg som skrivs av Sofi Lindberg och handlar om hennes väg från en vanlig tjej till fitnessbrud med SM-guld i bänkpress. Anna-Maria reagerar på bilderna Sofi lagt upp på sig själv ”före” och ”efter” sin kroppsliga förvandling från helt normal 13 årig tjej till smal och supermuskulös 16 åring.
”Hon upprepar mantrat: Kunde jag, då kan du! Genom hela bloggen. Varför skall jag undrar jag? Jag vill bara träna för att må bra och äta normalt och hälsosamt.
Enligt mig är det inte speciellt hälsosamt att trycka i sig kosttillskott hela dagarna istället för riktig mat. Fitnessfolk har för sig att deras sätt att leva på är hälsosamt bara för att de tränar och ser snygga ut. Men fatta vad deras pendlande i vikt med utebliven mens och överdriven träning sliter på kroppen. Precis som i alla elitidrotter får man offra något för att nå resultat och i det här fallet att kroppen slits och att det tar upp hela ens liv. Har man intresset så varför inte men kom inte och säg att fitness är lika med hälsa.” Skriver Anna-Maria och jag tycker verkligen att det är något värt att tänka på.
Å ena sidan kan jag verkligen beundra tjejer som verkligen går fullt ut och satsar helhjärtat på sin idrott, ridning, balett, thaiboxning, hockey, fotboll, fitness eller vad det nu kan vara. Men samtidigt kan jag också tänka: ”shit, det där är sååå inte värt det för mig!” För all elitidrott sliter oerhört på kroppen. Jag själv är ju väldigt intresserad av thaiboxning och det är fler än en gång jag sett personer banta så hårt inför match att de kissar blod eller förlorar sin match av ren och skär utmattning i första ronden – allt på grund av för hård bantning INNAN själva matchen. Och det är ju rätt sjukt egentligen. Hälsa är, enligt mig, att må bra. Sen på vilket sätt man mår bra är kanske mindre viktigt? Mår man bra av att träna 1 gång/vecka och äta chips hela helgen behöver inte det nödvändigtvis betyda att man är mindre hälsosam än någon som tränar 4 gånger/vecka och aldrig skulle tillåta sig en enda liten smakbit av något sött. Jag tror till och med att det kan vara precis tvärtom. Att neka sig själv det man är sugen på VARJE GÅNG mår nog ingen bra av.
Vad är hälsa för DIG?