Vill du resa, men vet inte hur?
Sara har skrivit flera fina texter åt oss, blandannat en serie om Kvinnorna i Tanzania. Flera frågade efter mer och om hur hon tog sig dit. Här är hennes berättelse!
Jag har fått så många fina och positiva kommentarer efter anekdoterna om tjejerna i Tanzania, tack! Jag har förstått att många är nyfikna på varför jag åkte till Afrika, och kanske själva intresserade av att göra en liknande resa. Så här ser min väg till Afrika ut, hoppas du får lite tips till en egen.
Det var vinter i Umeå och jag satt i mörkret och brottades med oorganisk kemi. Min pojkvän var rastlös efter drygt fyra års studier och pratade om att resa bort, en äventyrsresa till Nya Zeeland, utan mig. Jag insåg plötsligt att jag skulle vara ensam med vintermörkret nästa år. Var jag sårad över att bli lämnad? Nej, jag förstod hans behov av frihet – en bekräftelse av att ett förhållande inte bygger på tvång utan på tillit och kärlek. Ändå ville jag inte bli ensam kvar. Kanske var det här ett bra tillfälle för mig att komma ut i världen? Jag är en av de yngre i klassen, utan arbetserfarenhet, lumpen eller backpacking i ryggen. Jag hade ingen längtan en äventyrsresa, men en gammal önskan om att åka som volontär väcktes till liv igen.
Det tog 3 månader att hitta den perfekta resan. Jag hade nästan gett upp, att vara volontär verkar ha gått från ett ideellt arbete till en turistfälla där man betalar dyra pengar och att få klappa sköldpaddor. Så hittadejag länken till Biskops-Arnös praktikantkurser. En av kurserna handlade om trädplantering i Afrika, och jag läser till jägmästare (skog) i Umeå. Det var perfekt! Våren gick så lätt! Antagningsbeskedet skulle komma först i maj, men kursen var så perfekt att jag aldrig tvivlade på att jag kommit in. Jag skulle till Afrika, till människans ursprung, savannen och djungeln!
När jag fick veta att jag inte var antagen blev jag lamslagen. Varför? Jag antog dock att allt skett till det bästa, Afrika var inte för mig och jag började planera inför hösten i Umeå. I augusti ringde kursföreståndaren och undrade om jag var mycket upptagen ett år framöver, någon hade lämnat återbud. Jag skulle till Afrika! Jag valde alltså att resa genom en folkhögskolekurs som löpte över två terminer varav 6 veckors förberedelse på Biskops-Arnö, 5 månaders praktikanttid på Vi-skogen och 2 månaders informationsarbete i Sverige.
Vår uppgift i Tanzania var att utföra ett informationsarbete för Vi-skogen. Vi bloggade på http://viskogen.blogspot.com , skrev artiklar och gjorde filmer som publicerades på Vi-skogens webb, designade broschyrer och affischer och skrev böcker som delas ut till bönder kring Victoriasjön. För mig var detta ett otroligt bra sätt att resa på. Det var väl genomtänkt och gav mig en bra helhetsbild av biståndsarbete. Jag fick bra bakgrundsinformation innan avresan samt möjlighet att ventilera upplevelsen efter hemkomsten. Det finns många folkhögskolor som förmedlar praktikantkurser och det är ett bra sätt att börja resa på. Man kan även höra av sig direkt till en organisation och be att få vara praktikant, eller åka med en volontärorganisation. Många jag mötte på plats i Afrika hade helt enkelt rest till ett land, knackat dörr och arbetat sig runt hos olika barnhem eller organisationer. Jag kan rekommendera Nairobi Youth Hostel som en plats att börja på om man vill åka till Östafrika, träffa folk och på plats hitta en bra organisation att arbeta på.
Har ni möjlighet så råder jag er att våga ge er ut! Jag har fått se en ny del av världen, men också en ny sida av mig själv. Jag har fått bättre självförtroende, men behövt arbeta med min självkänsla i ett land där jag behövt vara hård och orättvis för att orka mig igenom dag efter dag. Jag har förbättrat mitt cv, lagt till kontakter på facebook, lärt mig ett nytt språk och utvidgat mina referensramar. Sist men inte minst, jag har sett mitt liv utifrån och fått en möjlighet att ändra mina val men upptäckt att jag har ett underbart liv. Det är värt mycket!