Visst gör det ont när knoppar brister

Jenny är ny bloggerska här på tjejkraft och hennes första inlägg handlar om smärtan när allt växer, tröttheten när inget gör det och varför hon, just nu, är lite utav en orkidé:

Ja visst gör det ont när knoppar brister. Varför skulle annars våren tveka?

Jag vet en person som brukar likna personer han träffar med olika blommor. Det är fint. Sist var jag en orkidé. Varför vet jag inte, men jag gillar orkidéer så jag log och var glad. I mitt hem bor två orkidéer, en som blommar för fullt, och en som vilar, ni vet sådär så att den inte har några blommor just nu. Jag är nog lite mer som den orkidén för tillfället – trött. Lite konstigt kan tyckas för väldigt många blir så pigga och sprudlande av energi nu när solen skiner och våren behagar komma. Men jag går i dvala. Väntar på att energin ska komma tillbaka genom att kika på vitsippor i backen och se när knopparna från en dag till en annan plötsligt blivit ett litet blad efter vinterns långa grepp.

Jag vet att det är så här för mig, och för alla andra. Ibland blommar vi – och ibland vilar vi. För uttrycket ”Man kan inte alltid vara på topp.” stämmer väl överens med oss människor. Men efter regn kommer solsken. Så är det. Och då vågar våra knoppar slå ut och så blommar vi extra mycket! Så ta vara på dina viloperioder och känn en trygghet i att energin och kreativiteten kommer tillbaka – lite mer och lite bättre!

Karin Boye, som är upphovskvinnan bakom rubriken jag lånat till detta inlägg skriver så klokt om detta i sin dikt ” Ja visst gör det ont”. Hela dikten kan du läsa HÄR

Bild