Anhörigfrågan – Tjejzonen

Anhörigfrågan

Ställ din fråga som anhörig

    Så funkar det:
    Om du är anhörig till en tjej som du är orolig för och har frågor kring detta, kan du ställa dem till oss. Som anhörig räknas till exempel barn, syskon, partner eller en vän.

     

    Karin Marklund, legitimerad psykolog och volontär på Tjejzonen, är den som svarar dig och hon är väl förankrad i Tjejzonens metod för medmänskligt lyssnande.

     

    Både frågan och svaret kan komma att publiceras anonymt med ett fingerat namn på hemsidan. Notera att alla frågor inte blir besvarade.

     

    Gör så här:
    Skicka ditt mejl till anhorigfragan@tjejzonen.se och ange gärna en signatur.

     

    Se också vår lista över andra instanser som erbjuder stöd till anhöriga

  • Stötta en kompis med panikattacker?

    Hej, min bästa vän lider av psykisk ohälsa. Hon har mycket ångest, och jag har varit med henne två gånger när jag tror att hon fick en panikattack. Jag vet verkligen inte vad jag ska göra. Hennes föräldrar känner till detta men verkar inte vilja bry sig, så då känns det som att jag är den enda som kan. Jag vill verkligen hjälpa henne men vet inte hur.
    / Vän som vill hjälpa 

    Vilken tur för din kompis att hon har en vän som du. En vän som bryr sig om hur hon mår och vill hjälpa till. Jag återkommer till det här med att hjälpa till, men först tänkte jag berätta lite om ångest.

     

    Ångest är till att börja med inget farligt och inte heller något som vi ska “bli av med” helt och hållet, eftersom det kan fungera som en varningssignal, ett sätt för hjärnan att uppmärksamma oss på att något kanske inte står rätt till eller behöver redas ut. Inte heller panikångestattacker är farliga, utan brukar klinga av efter några minuter. Bara att veta om det, och att försöka andas som vanligt när vi känner att vi börjar få ångest, kan ibland hjälpa till att lugna oss och hindra att ångesten eskalerar till en panikattack. Kanske kan det också lugna dig lite i den värsta oron för din kompis, att veta att ångesten i sig inte är farlig och att en panikattack går över efter en stund.

     

    Det kan vara supertufft att stå bredvid någon som mår dåligt och har ångest. Man kan känna stort ansvar och man kanske är rädd att det inte ska gå över eller till och med bli värre och man vet kanske inte vad man ska ta sig till. Och allt det kan väcka både oro, skuldkänslor och frustration.

     

    Samtidigt är det enda du faktiskt kan göra att vara just en kompis. Alltså lyssna om hon vill berätta något, ställa frågor om hur hon har det. Göra sånt tillsammans som hon brukar tycka om att göra så att hon kanske får en paus från det som är jobbigt. Kanske kan du fråga henne hur du kan stötta henne när hon får en panikattack, till exempel. Kanske kan du prata lite lugnande och påminna henne om att det strax går över?

     

    Slutligen, om din kompis har mått dåligt under en lång tid och det verkar lite som att det där signalsystemet jag nämnde ovan blivit felkopplat och larmar hela tiden, så kan du uppmuntra henne att ta kontakt med till exempel en ungdomsmottagning, skolkurator eller en vårdcentral. Det är inte säkert hon vill det. Men mer än så kan inte du göra. Din viktigaste roll som kompis är att vara just det, hennes kompis.

    Karin Marklund, legitimerad psykolog Anhörigfrågan, Tjejzonen

  • Hur hjälpa någon som lider av en ätstörning?

    Hej. Vi har en dotter som är 20 år som har varit svårt sjuk i anorexia under flera år och det har pendlat lite fram och tillbaka under de här åren. Just nu är det en sämre period, hon är inlagd sedan en tid tillbaka. På grund av sin sjukdom har hon missat så mycket, allt sådant som tonåringar gör – skola, vänner osv. Vi vet att hon är en social tjej, men problemet är att hon saknar ett sammanhang där hon får vara den hon är utan sjukdomen. Just nu är hon bara sin sjukdom. Vi vill så gärna hjälpa henne att komma tillbaka till ett mer normalt liv och vi tror att vänner och ett sammanhang skulle kunna vara en del i hennes tillfrisknande. Vad kan jag göra för att hjälpa henne med det?

    /mamma till en tjej med ätstörning

    Hej!

    Att stå nära någon med en ätstörning är, som ni är smärtsamt medvetna om, väldigt tufft.

     

    Du skriver att er dotter är en social tjej men att hon saknar ett sammanhang där hon får vara den hon är utan sjukdomen. Jag förstår att ni vill hjälpa henne att komma längre ifrån sin sjukdom och närmare det sociala liv som ni tycker att hon missat under sina sjuka år. Samtidigt tror jag det är svårare för henne att skilja dessa delar åt, hennes sjukdom tar åtminstone nu, en stor del av hennes fokus och kraft.

     

    Att som förälder stå bredvid ett sjukt barn under många år innebär så klart en mängd känslor och som jag uppfattar dig kämpar ni också med känslor av maktlöshet. Och samtidigt måste vi komma ihåg att er dotter, trots att hon är ert barn, inte längre är ett barn i faktisk mening, utan en vuxen med egna drivkrafter, åsikter och önskningar. I slutändan är det hon som behöver bestämma om hon är redo för eller vill ta del av sociala sammanhang, och så vidare. Vi runtomkring kan tycka oss se så tydligt vad som skulle vara bäst för den person som befinner sig i en svår situation, men det är inte säkert att det stämmer överens med personens bild. I slutändan är kanske vår bästa chans att fråga: vad vill du och finns det något jag kan hjälpa dig med för att nå dit?

     

    Jag vill ändå ge er ett tips på en verksamhet som kan utgöra ett sammanhang för personer som kämpar/kämpat med ätstörningar, och där också anhöriga kan ta stöd av andra anhöriga. Organisationen heter Frisk & fri (länk till hemsidan finns i vår lista på anhörigstöd). De har som sagt verksamhet som riktar sig både till drabbade av ätstörning och till anhöriga till drabbade. Om inte er dotter är intresserad av kontakt så kanske ni själva i alla fall kan hitta stöd i andra anhörigas erfarenheter.

     

    Jag önskar er all lycka till och styrka i er situation.

    Med vänlig hälsning,
    Karin

    Karin Marklund, legitimerad psykolog Anhörigfrågan, Tjejzonen

  • Så funkar det:
    Om du är anhörig till en tjej som du är orolig för och har frågor kring detta, kan du ställa dem till oss. Som anhörig räknas till exempel barn, syskon, partner eller en vän.

     

    Karin Marklund, legitimerad psykolog och volontär på Tjejzonen, är den som svarar dig och hon är väl förankrad i Tjejzonens metod för medmänskligt lyssnande.

     

    Både frågan och svaret kan komma att publiceras anonymt med ett fingerat namn på hemsidan. Notera att alla frågor inte blir besvarade.

     

    Gör så här:
    Skicka ditt mejl till anhorigfragan@tjejzonen.se och ange gärna en signatur.

     

    Se också vår lista över andra instanser som erbjuder stöd till anhöriga