Den yttersta konsekvensen av psykisk ohälsa

”Jag vill verkligen inte leva längre, jag förstår inte varför dom inte bara kan låta mig ta mitt liv.”

Anonym lillasyster

En helt vanlig tisdagskväll i Tjejzonens stödchatt. Elli, som är inne på sin tredje dag som volontär, möter nu det som hon lärt sig om på Tjejzonens volontärutbildning. En tjej som uttrycker att hon inte vill leva. Det känns svårt att höra det, nästan overkligt, händer det här? Hon använder sig av exempelfrågor och metoder hon precis lärt sig. I slutet av samtalet känns det lugnare och tjejen avslutar med att prata om vad hon ska hitta på med sin kompis i morgon. Efteråt bollar Elli med de andra volontärerna i gruppchatten om sin upplevelse och känner sig stark, hon kunde faktiskt göra skillnad för en ung tjej ikväll.

Att bemöta denna fråga kommer att bli en stor och viktig del i hennes uppdrag. Nästan 20 % av samtalen från unga tjejer i våra chattar handlar om suicid. De frågor vi möter, självskada, ätstörningar, ensamhet, oro, sexuellt utnyttjande m.m. är ofta grundorsakerna till att en tjej ens börjar tänka på att det skulle vara ett alternativ att ta sitt liv. Vi fångar upp dem i första tanken, kanske innan de ens erkänt för sig själva. Med vår metod hjälper vi dem att våga uttrycka det förbjudna. Det mörka. Det svåra. Frågan som många som förlorat någon i suicid önskar att samhället hade ställt i tid. Frågan som känns omöjlig att ställa till sitt eget barn. Har du tankar på att ta ditt liv?

Under 2022 genomfördes över 7300 suicidförsök i Sverige. I den yngsta åldersgruppen, upp till 14 år var andelen nästan 4,5 ggr fler bland flickor än pojkar och bland 15–29-åringar var andelen kvinnor mer än tre gånger så hög. Siffrorna är hämtade från Karolinska Institutets Nationellt centrum för Suicidforskning och prevention: Antal självmordsförsök (säkra och osäkra) i olika åldersgrupper i Sverige, 2022 (endast slutenvård). 13% av det totala antalet självmordsförsök år 2022 utgjordes av skadehändelser med oklar avsikt (”osäkra självmordsförsök”). https://ki.se/nasp/statistik/sjalvmordsforsok-i-sverige

Det är en tragisk sanning att fler män och pojkar dör i suicid men det är vanligare att kvinnor genomför suicidförsök. Skillnaden mellan könen kan bland annat förklaras av att kvinnor oftare än män söker vård, och att män oftare använder våldsammare metoder som leder till fullbordad suicid. Men varför är det så många fler tjejer och unga kvinnor som mår så dåligt att de inte ser någon annan utväg?

Att svara på frågan ”Varför?” är extremt komplext, något som också speglas i våra stödchattar. Under 2023 handlade nästan 20 procent av samtalen om suicidtankar. Tjejerna beskrev ensamhet, utanförskap, sexuell utsatthet, skolstress, svåra familjeförhållanden och självhat. De uttrycker en stark längtan efter att bli sedda, hörda och hjälpta. Ofta vill de egentligen inte dö, utan snarare få en paus från sitt lidande.

I stället för att bara fråga ”Varför?”, har forskare börjat fokusera på skyddsfaktorer – vad som faktiskt hjälper. Studier visar att kognitiv flexibilitet, förmåga att uttrycka sig, emotionell reglering, fysisk aktivitet, och känslan av samhörighet kan vara avgörande. Det är även viktigt att unga känner sig sedda och lyssnade på, särskilt av vuxna i deras närhet.

”I dag är det vanligare att en tjej i högstadieåldern har skadat sig själv än rökt en cigarett.”

Psykolog Johan Bjureberg, Karolinska institutet

Här betonar forskarna vikten av att finnas där för unga, särskilt under den omvälvande ungdomsperioden. Vuxna kan på olika sätt hjälpa dem att förstå vad de går igenom. Skolan lyfts fram som en viktig plattform eftersom unga spenderar så stor del av sin tid där. Därför behöver skolan få bättre förutsättningar för att främja psykisk hälsa hos unga men även kunna vara ett stöd när någon inte mår bra. Här vill vi på Tjejzonen både vara ett kunskapsstöd och kunna avlasta en hårt pressad elevhälsoorganisation genom att erbjuda stödsamtal för unga tjejer.

Hos oss representerar varje volontär som de unga tjejerna får möta i stödchattarna en vuxen som lyssnar och ser. Vi vill med vår lyssnarmetod öka tjejernas agens att se sin egen styrka, men också ha modet att vara sårbara och söka hjälp.

Våra volontärer är inte psykologer

När vi i våra stödchattar möter unga tjejer och kvinnor som uttrycker tankar om att avsluta sitt liv så är det viktigt att vi gör det korrekt. Våra volontärer är medmänniskor. Medsystrar. Inte vårdpersonal.

Är det direkt fara för den stödsökandes liv eller om det uttrycks konkreta planer/handlingar på suicid så är volontärerna instruerade att samtidigt som den stödsökande chattar be henne ringa till 112. Och om möjligt ta sig till närmsta akutmottagning. Volontären kan samtidigt be henne ringa någon hon känner, lämna platsen eller kontakta exempelvis en granne. Vill hon inte ringa 112 kan volontären hänvisa till andra stödorganisationer som har öppet när våra chattar har stängt.

När Lillasystern pratar om tankar på suicid eller tidigare försök så arbetar vi med ett ickedömande förhållningssätt och aktivt lyssnande. Vi fokuserar på känslor här och nu och bekräftar det tunga hon känner. Att det inte finns lätta svar att ge men att vi lyssnar och står där med henne i det svåra.

Volontärerna tar hjälp av varandra i internchatten under samtalet och stöttar varandra. Våra anställda samordnare ger handledning och mentorskap. Vi utbildar kontinuerligt och ger feedback och handledning på varje enskilt samtal. Vi har flera gånger per termin handledningstillfällen och fortbildningar för våra volontärer med fokus på suicid/självskada och suicidprevention.

Vi gör vad vi kan, men det är för lite

Vi i den ideella sektorn gör det vi kan med våra resurser. Tjejzonens stödchattar är öppna varje kväll, året runt. Vi finns där i den utsträckning våra knappa resurser räcker till.

Men det är inte bara vi som kan ta ansvar, vi behöver hjälp för att vi ska kunna utveckla vår verksamhet och möta de här tjejerna under fler av dygnets timmar och på fler sätt än idag.

Vi ber dig som läser detta att fundera på om du har möjlighet att hjälpa till. Kanske kan du finna tiden (6h/månad) för att engagera dig som volontär i Tjejzonen? Vi behöver verkligen bli fler så att vi kan ta emot en större del av den långa kö vi har varje kväll. Eller så kanske du kan bli månadsgivare? Vi har en ständig brist på ekonomiska medel för att kunna rekrytera och utbilda fler volontärer, utveckla vårt stöd och kunna hjälpa fler tjejer och unga kvinnor som behöver oss.