Mitt barnbarn vet inte om att vi känner till hennes destruktiva relation. Hur kan vi hjälpa henne?

Hej orolig farmor,

Tack för ditt mejl. Jag hör att ni har hamnat i en svår situation och att det gäller ditt barnbarn. Det är precis som du beskriver. Svårt att få reda på något på ett sätt som inte sker i en öppen dialog, utan i detta fall via mobilen. Något som därför kan skada förtroendet mellan er och ditt barnbarn om ni berättar vad ni vet. Samtidigt hör jag att ni ser allvaret i det ni har fått reda på och att ni därför inte vet hur ni ska agera. Det du beskriver är ett riktigt dilemma.

Risker med att läsa någon annans mobil

Det är fint att ni alla funderar på hur ni bäst ska ta upp det här med henne, och att ni är medvetna om potentiella konsekvenser om hon får reda på att hennes mamma har läst i hennes mobil. Det kan mycket väl upplevas som ett stort svek, särskilt som det verkar som att hon håller sin mobil väldigt kär. Kanske är mobilen det enda stället där hon kan vara helt och hållet ärlig och öppen?

Två möjliga vägar framåt

Jag hör att du har försökt prata med henne, lite allmänt om relationer och hur hon mår men att hon sluter sig som en mussla. Från det du berättar låter det inte som att hon har en öppen dialog med någon av er vuxna, utan att hon är sluten och generellt sett tyst överlag? Ungefär som att hon har isolerat sig? Kanske är det också anledningen till att hennes mamma inte såg något annat alternativ än att läsa mobilen? Det är med andra ord förståeligt, men samtidigt också ett svek. Nu, med det ni vet, har ni egentligen två vägar att gå, som du också funderar över. I det ena så försöker ni på olika sätt få henne att berätta om det ni redan vet så att ni kan agera på det. Och i det andra lägger ni korten på bordet och erkänner att ni har läst hennes mobil.

Att hantera ett svek

Inget av det är lätt, vilket ju är varför det blir ett dilemma. Jag får dock en tanke om att det senare alternativet kan vara att föredra, dvs. att vara rak och ärlig och erkänna sitt misstag? Kanske är det så att ditt barnbarn redan känner på sig att ni vet något och att det är därför hon sluter sig som en mussla? Kanske är det också så att ju mer ni försöker gå runt det hela, dvs. ställa frågor om något ni redan vet. Desto mer riskerar det att avslöjas, att hennes mamma har läst hennes mobil?

Saken är ju den att vi alla gör misstag, och det kommer väldigt ofta av just oro och omtanke om någon, eller en känsla av att det inte finns något annat alternativ. Men det tar inte bort det faktum att det är ett svek. Och det bästa sättet att hantera ett svek på är oftast att vara ärlig, erkänna det man har gjort. Förtydliga att det är något man ångrar, att man förstår att den andre är upprörd och att lova att inte göra så igen.

Ett svek behöver inte vara så allvarligt om motparten tar på sig skulden och ber om förlåtelse, dvs. verkligen förtydligar att hen ångrar sig. Många gånger är det hanteringen efteråt som gör att ett svek blir så svårt, exempelvis om det skulle följas av förnekande, fler lögner och försvar.

Komplexiteten kring en destruktiv relation

En tanke jag får är att denna väg, dvs. genom att våga vara rak och ärlig kring vad som har hänt (läsning av mobilen) också öppnar upp för en ärlig och rak dialog kring den relation som behöver hamna i fokus här. Där hon utifrån vad hon beskriver i mobilen utsätts för psykiskt och sexuellt våld.

Det kan vara svårt att förstå en sådan relation, som jag hör att du även reflekterar kring. Det komplexa är att destruktiva relationer ofta inte är enbart negativa, även fast det ser ut så på utsidan. Den person som utövar våld växlar ofta mellan värme och kyla. Kanske var det så att relationen började kärleksfullt eller spännande för att sedan övergå till där den är nu? Det kan vara väldigt svårt att navigera i, och särskilt som ung vuxen, därtill osäker och blyg som jag hör att ditt barnbarn är.

Låg självkänsla och destruktiva relationer

En tanke jag får är att hon kan lida av låg självkänsla? Låg självkänsla, kanske kombinerat med en upplevd känsla av utanförskap och ensamhet i tidigare relationer kan leda till en extra sårbarhet för all form av bekräftelse. Positiv som negativ. Har man låg självkänsla (jag är dålig, ful och äcklig) kan det också vara så att man inte tycker att man förtjänar något bättre, vilket gör att man lättare accepterar det som sedan sker.

Hur ni bäst kan närma er barnbarnet

Det jag menar med allt ovan är att det ofta går att förklara hur en ung tjej fastnar i en sådan relation. Och kanske till och med känner ambivalens kring att lämna relationen. Det gör det absolut inte okej, men det ger förståelse. Och förståelse är oerhört viktigt när ni närmar er henne. Förståelse gör att man ser det mer i nyanser och inte lika mycket i svart och vitt. För det är inte alltid så lätt att bryta en sådan relation. Där kan finnas rädsla, ambivalens och det kan också vara väldigt skambelagt för henne att berätta om det som sker. Många utsatta för våld i en nära relation tar på sig skulden själva, och tror att det är något fel på dem.

Om någon av er pratar med henne tror jag därför att det är viktigt att motta det hon berättar på ett lugnt sätt, så att hon känner att den vuxne står pall för det som kommer. Det är inte alltid så lätt, men är viktigt just för att hon inte ska sluta sig igen. Många ungdomar berättar inte om saker för sina föräldrar just för att de är rädda för att den vuxne inte ska klara av det.

Var kan den drabbade få stöd?

Du funderar på var ni skulle kunna söka stöd, och jag instämmer i era funderingar att det vore bra om hon fick det. Det finns flera olika mottagningar att vända sig till, beroende på var någonstans ni befinner er. I Stockholmsområdet finns Relationsvåldscentrum. I övriga landet finns Centrum mot våld, vilket är ett samlingsnamn för flera olika enheter. Önskar hon anonymt stöd finns även kvinnofridslinjen 020-50 50 50 eller en anonym chatt, som Tjejzonens chatt. 

Ett steg mot bearbetning och läkning

Det viktigaste är att hon hittar något forum där hon får börja uttrycka det hon har varit med om och därigenom kan påbörja bearbetning och läkning.

Jag hoppas ni hittar en väg framåt där ditt barnbarn kan få det stöd hon behöver.

Önskar er ett varmt lycka till.

Varma hälsningar,

Tjejzonen